De flesta fall som diskuteras handlar om gröna energiprojekt som förlitar sig på intensiv markanvändning och stora förändringar i landskapet – nämligen vindkraftsparker. Därmed fokuserade de flesta diskussionerna på hur begreppet rättvisa ska förstås i en situation där omställningens konsekvenser är mångsidiga och ofta indirekta. Lagstiftningen i Norden har tydliga regler för hur man utvärderar konsekvenser och bestämmer ersättningar för dem. Men man förlitar sig ofta bara på ekonomisk ersättning till markägarna i den zon som påverkas direkt av energiprojektet. Utöver fastighetsskatten kan det finnas andra fördelar för närområdet, som att en ny idrottsanläggning byggs i byn. Den sortens förmåner kan ofta likna allmosor. Om vi dessutom har en situation där ett grönt energiprojekt börjar med väldigt optimistiska men diffusa scenarier för exempelvis nya arbetstillfällen eller hur den lokala ekonomin ska påverkas så riskerar den följande besvikelsen att sätta stopp för den sociala acceptansen för alla projekt som rör förnybar energi i framtiden. Andra hinder gäller mer abstrakta målsättningar, som oro för miljön eller klimatåtgärder, vilket är mer konkret och relevant för den lokala upplevelsen. Sammanfattningsvis bör processer som involverar nya energiinstallationer utformas för att minska misstron, så att lokala resurser inte måste bära upp hela landets ambitioner.