Baserat på de tidskriftsartiklar som granskats i den här studien och inlägg av personer som jobbar inom myndigheter på nationell, regional, lokal och internationell nivå i Norden visar denna studie att de essentiella tjänstebehoven på landsbygden är sjukvård och social omsorg; utbildning och barnomsorg; fysisk infrastruktur; klimatanpassning och hantering av klimatpåverkan; digital infrastruktur; och räddningstjänst och civilförsvar.

Den kombinerade granskningen av forskning och policyer visar att de flesta av dessa essentiella tjänster täcks av Nordens landsbygdspolicyer. De 56 intervjuerna i åtta nordiska fallstudier har också i allmänhet bekräftat klassificeringen av de essentiella tjänsterna på landsbygden. Men fältarbetet har också identifierat nyanser och variationer i var och en av kategorierna. Därmed bekräftar studien vikten av att geografiskt anpassa tjänsterna, så att invånarna på den nordiska landsbygden kan utvecklas och ha ett tryggt liv. Fältarbetet identifierade också att andra tjänster, exempelvis kommersiella tjänster som lokala butiker och bränsleleveranser, betalningstjänster samt kultur- och idrottsaktiviteter, kan anses vara essentiella tjänster i vardagen på den nordiska landsbygderna.

Figur 1. Figuren illustrerar det analytiska arbetet med service och tjänster inom landsbygdspolicyer och regionala policyer i Norden och bör endast läsas tillsammans med texten, då man annars kan missa de mer subtila nyanserna. Delarna och frågorna till vänster är frågor som ställts om det insamlade materialet i varje land och region i Norden. Tjänsterna som räknas upp är hämtade från forskningsgenomgången som författarna har utfört och presenterat i en tidigare rapport. Grönt anger att ämnet ingår i dokumenten som har granskats, gult att det ingår i viss utsträckning och rött att det inte ingår.

Offentliga och privata aktörer är tillsammans med civilsamhället ansvariga för tjänster på landsbygden. Det finns också olika samarbeten och avtal mellan aktörerna som möjliggör tillhandahållandet av tjänster. Även om aktörerna som intervjuades underströk vikten av att kommuner och regioner själva kan upprätthålla offentliga tjänster förekommer även samarbete med andra offentliga aktörer samt med privata aktörer och civilsamhället – både på ett formellt och ett informellt plan. Det kan noteras att samarbeten kring tjänster anses vara ett bra sätt att hantera resurser effektivt, och ett bra alternativ till att slå ihop kommuner, men att det också finns risker med det eftersom det blir svårare att utkräva ett direkt politiskt ansvar för specifika åtgärder.

När man jämför resultaten från fallstudierna om utmaningar med tjänster på landsbygden blir det tydligt att det finns gemensamma drag i Norden. De viktigaste är arbetskraftsbrist och förmågan att locka rätt kompetenser för att tillhandahålla tjänster på landsbygden; att uppamma ekonomiska resurser för att täcka tjänstebehoven; och fysiska och geografiska egenskaper, exempelvis klimat och långa avstånd, som påverkar tillhandahållandet av tjänster. Bostadsbrist, byråkrati och administration, digitalisering och ett hårt turisttryck under högsäsong upplevs också som utmaningar i vissa regioner.

Dessutom visar resultaten att möjligheterna till, och strategierna för, tillhandahållandet av tjänster på landsbygden är desamma i hela Norden. De viktigaste är digitaliseringen av tjänster, ett ökat samarbete mellan grannkommuner som ett alternativ till att slå ihop myndigheter och ett ökat samarbete mellan offentliga aktörer, privata aktörer och civilsamhället.

Karta 1. Tillgången till tjänster i olika kommuner i Norden. Tjänstekategorierna som ingår i analysen är mataffärer, apotek, bibliotek och skolbyggnader. Uppgifterna reflekterar situationen i december 2019. Beräkningarna av en ”tillgänglighetskoefficient” har utförts separat för alla fyra typer av tjänster och med hänsyn till typen av region och land. Det innebär att tillgängligheten reflekterar situationen i respektive land och region, men fortfarande kan jämföras med situationen i Norden som helhet.