Foto:  iStock

Lokalt ägande av energi har potentialen att bli en av de mest kraftfulla drivkrafterna för en hållbar framtid, men det kräver rätt förutsättningar. Trots en uttalad politisk vilja att stödja denna omställning, både på EU-nivå och nationellt, står vi inför betydande utmaningar. I Sverige, liksom i många andra europeiska länder, har bristen på tydliga strukturer och politiskt stöd gjort det svårt för lokala energiprojekt att blomstra. Lokala aktörer, som borde vara hörnstenar i den gröna omställningen, ses ofta som hinder snarare än möjligheter, och mer stöd efterlyses på EU-nivå såväl som nationell, regional och lokal nivå.

Det behövs tydligare regler i Sverige gällande lokalt ägd energi. Om det finns politisk vilja nationellt, regionalt och lokalt att stödja lokalt ägda energiprocesser och energiprojekt visar en global genomgång att fyra kategorier av styrmedel kan användas: 

Inom dessa fyra kategorier av styrmedel identifierades en uppsjö av olika politiska instrument som kan användas för att uppmuntra lokalt ägd energi. 

Störst implementeringsgrad globalt sett hade ekonomiska bidrag, inmatningstariffer (vilket syftar till att öka investeringar genom att erbjuda långsiktiga kontrakt till förnyelsebara energiproducenter), och elnätservice för påkoppling och delning.

Sveriges nationella politiker bör förtydliga stödet för delning av el, enligt Energimyndighetens rapport från 2024. Europa har redan erkänt att energigemenskaper kan vara en nyckel till att nå våra ambitiösa klimatmål. Enligt Europeiska kommissionen kan EU:s invånare producera upp till hälften av unionens förnybara energi år 2050. För att förverkliga denna vision behövs en kraftsamling, där både politiskt stöd och tydliga regler skapar en grogrund för lokalt ägda energiprojekt. Sverige kan inspireras av andra europeiska länders målstyrning av lokalt ägd energi, och implementering av EU:s direktiv för energigemenskaper i andra europeiska länder.

Det behövs ett flexibelt samspel mellan central styrning och lokala initiativ, med centrala ramar för lokala lösningar. Kommuner och regioner behöver skapa sådana ramar utifrån förutsättningarna som ges av den nationella politiken. Det ska finnas lagstiftad plikt att ha en strategisk fysisk energiplan på kommunal eller regional nivå som ger tydliga direktiv om vilka land- och vattenarealer som finns att tillgå vid etablering av större energiprojekt. Det är centralt att sådana energiplaner tas fram i samråd med lokalsamhällen. En sådan process har initierats i Sverige under 2023 (regeringen.se), då regionala nivåer fick i uppdrag att ta fram energiplaner.

Dessa initiativ är steg i rätt riktning mot en mer lokalt anpassad strategi. En förnybar energiomställning som är förankrad i lokalsamhället förutsätter en beaktning av platsens unika förutsättningar, i form av till exempel fysiska resurser, näringslivsstruktur och socialt kapital, för att skapa en hållbar och robust regional utveckling. Energiprojekt där både projektet/processen och (delar av) ägandeskapet har en tydlig platsbundenhet i ett och samma geografiska område innebär inte nödvändigtvis en motsättning mot industriell energiförsörjning. Det kan snarare ses som steg för en mer säker och regionalt anpassad energi­försörjning, där olika lösningar går omlott och stärker varandra.

Politiker på nationell, regional och lokal nivå bör inkludera lokalsamhällen i processen redan innan konkreta energiprojekt diskuteras eller potentiella investerare kontaktas, för att minska motsättningar. Kommuner kan använda sig av olika metoder för att förhandla fram långsiktigt hållbara lösningar, och lokalsamhällen bör ges möjligheten att ställa krav på lokalt ägandeskap eller lokal nytta vid nyetablering av energiverksamhet.

För att säkerställa att det inte enbart är de med mest ekonomiska resurser som har inflytande över energin i Sverige, är det viktigt att möjliggöra ett rättvist ägande av energi. Det innebär att en variation av organisationsformer gynnas, däribland modeller där människor med olika stort finansiellt kapital kan äga energi tillsammans. Energimarknads­inspektionen pekar på att ekonomisk förening är ett bra sätt att arbeta för energi­gemen­skaper.

För att underlätta tillståndsansökningar kan politiker på nationell, regional och lokal nivå förtydliga vikten av lokalt ägd energi för regionala energikontor, privata energikonsulter och
finansiella aktörer. Finansiering och investeringsvilja saknas ofta vid lokala projekt, vilket ofta kräver kapital från lokalsamhällen istället. Finansiella aktörer som banker, låneinstitut, och andra offentliga investerare behöver utbildningsmaterial för att öka investeringsviljan och bättre möta de lokalsamhällen som vill skapa lokalt ägd energi. Regionala energikontor, forskargrupper, och aktörer från civilsamhället som Studiefrämjandet, Hela Sverige Ska Leva och Coompanion kan bidra till en sådan utbildningssatsning. 

På nationell nivå i Sverige bör skatteregler för energi ses över. Dagens regelverk innebär att exempelvis storskaliga industrier och privatpersoner med solceller på den egna fastigheten kan få skattemässiga fördelar, medan småskaliga energigemenskaper betalar full skatt och moms på egenproducerad energi. Detta missgynnar småskaliga energisamarbeten. Det finns önskemål om att skatteregler som gäller för enskilda aktörer, kan gälla även när fler delar energilösning.

De nationella och regionala politikerna bör bjuda in relevanta aktörer i varje region till kontinuerlig dialog om ansvarsfördelning och kompensation för energibalans i systemet. För att säkerställa tillgång till energi i kristider kan nationella aktörer och nätägarna behöva se över den tekniska kompetensen och säkerställa elnätbolagens inställning till deras roll i energisystemet. Energibolagens tekniska och säkerhetsmässiga kompetens behövs för att möjliggöra energidelning mellan hushåll, för att vid behov skapa ö-drift i kritiska situationer.

Genom att omsätta dessa rekommendationer i praktiken kan vi skapa förutsättningar för en hållbar och rättvis energiframtid, där lokalt ägda energiprojekt inte bara blir en del av lösningen på klimatutmaningarna, utan också stärker lokalsamhällen.