Photo: Nomadic Julien/unsplash.com

Sammanfattning

De nordiska länderna står inför en rad sociala, miljömässiga och ekonomiska utmaningar i deras stävan mot att uppnå vår nordiska vision 2030 om att bli den mest gröna, konkurrenskraftiga och socialt hållbara regionen. En viktig arena för detta arbete är transportsektorn. Hur människor rör sig genom staden - och vem som har tillgång till vilka typer av transportmedel - är grundläggande frågor som påverkar alla tre komponenter i den nordiska visionen 2030. När det gäller urban mobilitet står städerna i Norden inför utmaningar i form av ökad rumslig segregation, levnadskostnader och transportutsläpp.

För att bli mer miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbara måste städerna i Norden rikta in sig på transportsektorn och göra en radikal övergång till mer hållbara transportsätt. Cykling är ett viktigt sätt för hållbar rörlighet i städer. Kommuner och regionala myndigheter kan använda cykling som en åtgärd för att snabbt och effektivt minska utsläppen från vägtransporter. Forskning visar också att det finns många fördelar med att välja cykeln som att, utöver att begränsa klimatförändringarna, till exempel bidrar till att främja en friskare befolkning, minska bilköerna, minska luftföroreningarna och bullret i våra städer samt möjliggöra storskaliga kostnadsbesparingar. Dessutom har sociologer föreslagit att integrering av cykling i städer kan öka exponeringen för mångfald och öka förtroendet och känslan av samhörighet när cyklister navigerar gatorna tillsammans. Målen som handlar om att byta transportmedel, från bil till cykel, måste dock stödjas av en rad olika mekanismer och involvera flera viktiga aktörer.

Denna rapport undersöker hur de nordiska länderna arbetar för att förbättra cykling genom policy och planering. Den tar ett nationellt angreppssätt och går således igenom nationella mål som är kopplade till cykling i Danmark, Finland, Norge och Sverige, en rad mekanismer för att uppnå dessa mål och identifierar de viktigaste aktörerna som ansvarar för att genomföra arbetet. I diskussionsavsnittet identifieras flera resultat från vår studie med avseende på hur de nordiska länderna för närvarande hanterar cykling på policynivå.

Cykling används främst som ett medel som bidrar till att uppnå miljömål, till exempel minskade utsläpp av växthusgaser, men diskuteras emellanåt som ett medel för att förbättra hälsa och välbefinnande. Mycket mindre policydiskurs fokuserar på ekonomiska eller andra sociala fördelar med cykling.
Den främsta metoden för att minska utsläppen av växthusgaser inom transportsektorn är att ersätta fossildrivna bilar med eldrivna fordon, snarare än utökad/förbättrad cykelinfrastruktur eller genom utformning av den fysiska miljön som minskar det totala behovet av rörlighet.
De nordiska länderna har vissa skillnader när det gäller hur den fysiska planeringen genomförs, vilket påverkar hur cykling prioriteras och hanteras.
Utöver en särskild nationell cykelstrategi är de så kallade ”cykelmålen” ofta inbakade i andra viktiga planerings- och, policy-, strategidokument på nationell nivå.
För att uppnå nationella cykelmål krävs tydlig kommunikation mellan lokala, regionala och nationella aktörer och mellan ministerier och myndigheter, vilket är en utmaning.
Politiskt maktskifte kan vara ett hinder för att få stöd för långsiktiga cykelprojekt.
Det finns många olika indikatorer och sätt att mäta framgång för cykelmålen i de nordiska länderna.

Rapporten lyfter också fram några av de förändringar som sker inom FN och på EU-nivå, vilket gör cykling och dess potential för att förbättra städer och regioner mer synliga för en internationell politik.