Det ökade distansarbetet efter covid-19-pandemin har förändrat hur människor lever och arbetar. Sedan 2021 har Nordregio, som nordiskt forskningsinstitut för urban- och regional utveckling samt planering, studerat de verktyg och policyer som används i de nordiska länderna för att stödja distansarbete. Syftet med denna rapport är att sätta forskningsresultaten inom Nordregios projekt Remote work and multilocality post-pandemic i relation till den senaste internationella forskningen kring de rumsliga konsekvenserna av distansarbete och genom detta få en bättre förståelse för hur distansarbete kan integreras i urban och regional utveckling, planering och beslutsfattande i Norden.
Tidigare rapporter inom Nordregios projekt har visat att distansarbete leder till nya boendepreferenser och mobilitetsmönster baserade på att hybridarbete ses som det nya normala för en del av befolkningen. Distansarbete visade sig också möjliggöra utbyte av arbetskraft mellan olika typer av bosättningsområden. Vissa mindre städer och landsbygdsområden ser möjligheter till distansarbete som ett av flera sätt att öka attraktionskraften. Trots dessa resultat finns det en brist på tillgängliga data och metoder för att studera distansarbetet mer ingående. Det finns också möjligheter till kunskapsutbyte och partnerskap över förvaltningsnivåer som nordiska beslutsfattare kan dra nytta av för att bättre förstå situationen som inte används idag.
Inom den internationella akademiska litteraturen som granskas i denna rapport har vi identifierat sex tematiska områden där distansarbete har inflytande på stads-, landsbygds- och regional utveckling. Dessa inkluderar: (1) utmaningar och möjligheter inom transport, (2) kopplingar mellan stad och landsbygd, (3) digital nomadism, co-working och tredje platsen, (4) attraktiva och överkomliga bostäder som passar att både bo och arbeta i, (5) effekter på stadskärnor och (6) polycentriska städer och 15-minuters staden. I många fall ser vi att erfarenheterna i Norden ligger i linje med den globala diskursen (om till exempel bostäder, transporter och kopplingar mellan stad och landsbygd). Rapporter baserade i de nordiska länderna både stödjer och nyanserar de olika temana givet unika aspekter av geografi, ekonomi och kultur. Det finns också luckor eller skillnader mellan de nordiska perspektiven och den globala diskursen. Rapporten diskuterar konsekvenser för planering och politik inom områdena transport, byggd miljö och hållbarhet. Relaterat till detta lyfts flera policyrekommendationer fram såsom att upprätthålla kollektivtrafiken, stödja investeringar i åtgärder för att öka småstäders och landsbygdens attraktionskraft, uppmuntra utveckling av områden där det är möjligt att både bo och arbeta enligt 15-minuters-stadens principer, främja ett mångsidigt och överkomligt utbud av bostäder, möjliggöra tillgång till digital infrastruktur, planera för invånare som inte har möjlighet att arbeta på distans, samt ompröva forskningens ramar och datainsamling baserat på distansarbetets unika rumsliga mönster.
I nuläget är distansarbetet och relaterad policy fortfarande ett rörligt mål att studera. Mer forskning behövs för att förstå potentiella långsiktiga effekter. Både den internationella litteraturen och de nordiska studierna identifierade brister i tillgången till data och ett behov av att utveckla teorier och metoder som lämpar sig för distansarbetets unika praxis. Ytterligare forskning kan studera distansarbetes roll i regional utvecklingspolitik (med särskilt fokus på områden med krympande befolkning), de positiva och negativa effekterna av distansarbete på nordiska större och medelstora städer, samt regionala och lokala mobilitetslösningar för hybridarbetare i den nordiska kontexten. Planerare och beslutsfattare står inför ett unikt läge med möjligheter att bedöma effekterna av ökat distansarbete och fatta beslut för att underlätta distansarbete. De behöver dock överväga hur de ska vägleda utvecklingen genom strategisk planering för att säkerställa att den är i linje med hållbarhetsmålen.