Foto: Karolina Friberg / imagebank.sweden.se och Unsplash
Vad är bogemenskaper och vad kan de bidra med?
Vad kan bogemenskaper bidra till?
Boendegemenskapar har i rapporter och forskning framhållits som potentiellt särskilt socialt hållbara boendealternativ. De kan ge de boende inflytande över sin boendesituation, tillhandahålla ett socialt sammanhang som kan motverka ensamhet och skapa trygghet åt bland andra äldre och socialt utsatta, bidra till skapande av hälsosamma och barnvänliga bostadsområden, möjliggöra mer energieffektiva bostäder, vara en arena för delningsekonomi och skapa ekonomiskt mer åtkomliga bostäder.
Ökad utveckling av bogemenskaper kan även vara positivt ur stadsbyggnadsperspektiv. Med boendegemenskaper kan man potentiellt få en större variation i det arkitektoniska uttrycket och skalan samt i hur lägenheter och gemensamma ytor disponeras och planeras. Vissa bogemenskaper med offentligt tillgängliga ytor kan också bidra socialt till grannskapet.
Bogemenskaper har kritiserats för att de kräver relativt omfattande sociala och ekonomiska resurser att genomföra och därför i hög grad skapas av resursstarka hushåll som ändå har tillgång till bostadsmarknaden. En effekt av detta som framhållits som ett grundläggande problem är att bogemenskaper främst utgör ett livsstilsboende för några få som snarare bidrar till gentrifiering än integration.
Bogemenskaper är ett samlingsbegrepp för initiativ baserade på självorganisering och kollektiva lösningar, t.ex. kooperativa boendeformer, byggemenskaper och co-housing. Här avgränsas bogemenskaper som boendeformer där det finns en intention att bo i en social gemenskap i såväl det initiala skedet som i förvaltningsskedet (Fromm, 2012), som är initierade av boende och/eller externa aktörer med mål att hålla kostnaden för boendet lägre och som omfattar såväl individuella lägenheter som gemensamma ytor i både hyres- och ägarmodeller.
Bogemenskaper kan utgöra ett värdefullt tillskott på bostadsmarknaden i förhållande till FNs mål enligt Agenda 2030 om säkra och ekonomiskt överkomliga bostäder (11.1), inkluderande samhällen som möjliggör delaktighet och medverkan i en hållbar planering och markanvändning i urbana miljöer (11.3), samt att sträva efter inkluderande och resurseffektiva samhällen (11.b)
Varför når bogemenskaper sällan en bredare målgrupp?
Att utveckla bogemenskaper är ett komplext och tidskrävande samarbete mellan de framtida boende och mellan bogemenskapen och externa parter, till exempel kommunen, finansiella institutioner och andra bostadsaktörer. Att äga och förvalta fastigheter gemensamt passar inte helt in i de vanliga fastighetssystemen. Balansen i rättigheter och skyldigheter mellan boende och externa aktörer kan variera. Komplexiteten och behovet av både finansiellt och socialt kapital kan leda till att bostadsformen blir en möjlighet för ett fåtal som i regel redan har tillgång till bostadsmarknaden. Den här studien fokuserar på frågorna: Skulle det kunna bli en lösning för fler? Vad behövs i så fall?
Forskningsfrågorna
För att kunna utveckla bogemenskaper till socialt hållbara och ekonomiskt mer åtkomliga boendealternativ för fler krävs god kunskap om:
- vilka grupper av personer de möjliga initiativtagarna tillhör och vad de har för önskemål och behov,
- vilka de möjliga samarbetsaktörerna är och hur de kan tänkas medverka på ett positivt sätt till utvecklingen av bogemenskaper, samt
- vilka juridiska frågor som kan hanteras så länge kunskapen finns hos initiativtagare och samarbetsaktörer samt vilka juridiska frågor som det idag inte går att veta om de kan lösas utan lagändring eller förtydliganden.
Vestbro (2014) beskriver två faser i utvecklingen av bogemenskaper i Sverige. I den första fasen 1930–70 var bogemenskaper nära knutna till kvinnors frigörelse från det dagliga arbetet i hushållet och en övergång till lönearbete utanför hemmet. Hyreslägenheter med hög grad av service i form av hushållsnära tjänster (mat, tvätt, städ och barnpassning) byggdes. Tjänsterna utfördes av anställd personal och de boende var till övervägande del intellektuell medelklass.
I den andra fasen 1970-2000 baserades det stora flertalet bogemenskaper på eget arbete och samarbete mellan de boende i olika grad där inslaget av köpta tjänster minimerades. BiG (Bo i Gemenskap) modellen utvecklades med grundtanken att alla får mer för mindre insats om man delar ytor, utrustning och arbetsuppgifter. Under denna fas byggde kommunala bostadsbolag och kooperativa bostadsaktörer på initiativ av boendegrupper byggnader lämpade för bogemenskaper. De boende utgörs av blandade grupper men vanligtvis finns en kärna av personer med stort socialt kapital.
Under 2000-talet finns ett förnyat intresse för bogemenskaper både i städer och på landsbygden, vilket bland annat lett till att flera intresseorganisationer etablerats såväl nationellt som lokalt. Nya typer av aktörer tillkommer som grundare och fastighetsägare, liksom trenden med co-living. Boverket och de statliga forskningsfinansiärerna understöder kunskapsuppbyggnad och informationsspridning kring bogemenskaper.
