För att öppna upp möjligheter att delta i bogemenskaper för bredare delar av befolkningen och blanda olika grupper vore det värdefullt med mer kunskap om de socioekonomiska profiler olika typer av bogemenskaper har. Med sådan kunskap som utgångspunkt är det sedan möjligt att resonera på ett djupare plan kring vilka grupper som realistiskt skulle kunna inkluderas i de olika formerna, i vilken omfattning och på vilket sätt. Detta gäller särskilt bogemenskapers potentiella roll för marginaliserade grupper.
Då trösklarna för att skapa inkluderande bogemenskaper är relativt höga och boendeformen liten, nämns också att en mångfald av motiv och värderingar i bogemenskaper kan underlätta att göra formen känd och accepterad.
Vad kan bygga och underlätta bogemenskapens nödvändiga relationer till externa parter?
För att en bogemenskap ska kunna realisera sitt koncept behöver de samarbeta med en rad andra aktörer för att få tillgång till kunskap och resurser. Huvudsakligen finns tre olika typer av initiativtagare till bogemenskaper: bottom-up-modeller där initiativet tas av en eller flera privatpersoner med avsikt att skapa en bostad till sig själva, mellanformer initierade av privata aktörer som exempelvis mindre bolag eller arkitektbyråer och top-down-modeller där en större institutionell aktör tar initiativet till att starta bogemenskapen och först därefter bjuder in potentiella boende. Dessa institutionella aktörer kan exempelvis vara kommuner eller fastighetsbolag kopplade till det offentliga eller civilsamhället. När det gäller möjligheten att inkludera bredare grupper i bogemenskaper lyfts top-down-modeller som en möjlighet att minska kravet på tid och engagemang samtidigt som möjligheten till stordriftsfördelar ökar vilket kan skapa utrymme för lägre boendekostnader. Också kostnadsbesparingar i form av standardiserat byggande, behovsbaserad design och omdefinitioner av minimistandard diskuteras.
Det finns en omfattande litteratur om olika offentliga stödformer och samarbete med institutionella fastighetsaktörer, främst inom den sociala bostadssektorn, som underlättar för bogemenskaper. Parallellt med detta diskuteras bogemenskapers potentiella bidrag till målsättningar för stadsbyggnad, miljö samt bostads- och socialpolitik. Det sägs vidare att en bred syn på bogemenskaper som både en boendeform för medelklassen och för grupper som ser sig i opposition till rådande marknadsstrukturer är en grund för framgången för bostadsformen i Tyskland. För att få genomslag sägs bogemenskaper antingen behöva vara högt upp på den politiska agendan eller budgetneutralt. Samtidigt diskuteras också risken att samarbete med externa aktörer kan leda till en urvattning av de ursprungliga målsättningarna i bogemenskapen.
Upplåtelseformer med låga ekonomiska trösklar, som hyra och kooperativ hyresrätt, beskrivs som centrala för att öppna upp för bredare målgrupper. Möjligheter att skilja boendeformen från marknadsmekanismerna och därigenom åstadkomma lägre boendekostnader över tid diskuteras, liksom möjligheter och svårigheter att uppnå detta genom exempelvis föreningsstadgar i kooperativ hyresrätt.
Hur behöver ekonomiskt och socialt hållbart gemensamt boende hanteras juridiskt initialt och över tid?
I den rättsliga litteraturen så framkommer fyra grundteman som särskilt viktiga för att bogemenskaper ska kunna utvecklas och bli fler och för att det ska kunna fungera i praktiken för de boende utan att formen och juridiken orsakar oklarheter, missämja eller till och med ekonomisk risk. Det mest grundläggande problemet anges vara att bogemenskaper utgör en rättsligt svårlöst utmaning som av flera skäl inte kan hanteras inom ramen för befintliga regler och principer om ägande och nyttjande i de rättsliga systemen. Lösningen av detta systematiska problem kräver grundforskning och troligen lagändringar. En annan avgörande fråga som även den är svår att lösa i befintligt regelsystem är möjligheten att skapa en formaliserad skyldighet att bidra till det gemensamma samt en formaliserad neutral process för att lösa tvister. På kommunal nivå framhålls formulering av detaljplaner och markanvisningsprocesser som potentiella hinder och det anges att det behöver utvecklas ett rättsligt skydd för neutralitet i plan- och byggprocesser. Slutligen framhålls finansieringens och ägandeformens betydelse för projektens genomförande i några artiklar. Olika former av blandat och reglerat ägande, till exempel att marken ägs av en kommun eller icke-vinstdrivande organisation och byggnaden ägs av bogemenskapen, framhålls som den främsta formen för att bibehålla ekonomiskt hållbara och socialt stabila boendeformer över tid.
För att bogemenskaper ska kunna fungera rättsligt och relationellt över tid behöver:
ägande av mark skiljas från ägande av byggnader genom en form som möjliggör att boendeformen, marken och byggnaderna, värdemässigt separeras från den fria marknaden,
vissa grundläggande boenderättigheter kunna inskränkas. Som till exempel medlemmars rätt att överlåta nyttjanderätt/andel i bogemenskap, dels avseende pris, dels avseende rätt för bogemenskapen att välja vem som ska få inträda som ny medlem,
möjlighet att uppställa juridiskt bindande skyldigheter för medlemmar att bidra positivt till gemenskapen finnas, t.ex. att det ska vara möjligt att kräva avflyttning om en medlem hindrar eller orsakar störningar i gemenskapen,
formellt forum med regler för medling och tvistlösning skapas, samt
en grundläggande neutralitet i planprocesser utvecklas.