Extremväder och naturkatastrofer som ihållande regn, vulkanutbrott, snöstormar och jordskred orsakar förstörelse av infrastruktur, hus och hem samt avbrott i leveransled och värdekedjor. Fenomenen intensifieras av klimatförändringarnas effekter, ökad politisk turbulens och växande hybridhot vilket förvärrar risker för blockader av energi, gas och handelsflöden. Det finns även spänningar inom Norden, till exempel då politiska mål om en grön omställning och ökad självförsörjning kan leda till ökade konflikter över mark, vatten och andra resurser.
I det nya risklandskapet är ett robust samhälle, med kapacitet att stå emot och hantera både miljökatastrofer och mänskligt orsakade kriser, högst eftersträvansvärt. Regioner och kommuner kan bidra till robusthet och civil beredskap genom att upprätthålla samarbetsförmåga och utveckla innovativa lösningar för en hållbar omställning, tillika säkra tillgången till mat, råmaterial, energi och service för sina invånare, både i fredstid och i perioder av kris.
Den här rapporten är del av ett nordiskt projekt vars övergripande syfte har varit att undersöka hur regionalpolitik på bästa sätt kan bidra till att tillgodose civil beredskap och robusthet i nordiska landsbygder under perioder av kris. Inom ramen för studien definieras civil beredskap genom följande aspekter: förebyggande och trygghetsskapande åtgärder i samhället, räddningstjänst och krisberedskap, matsäkerhet inklusive livsmedelsförsörjning, energiförsörjning, försörjning av råmaterial (främst mineraler och metaller), samt tillgång till (offentlig) service.
Projektet har utöver denna sammanfattning tagit fram en digital samling av
lokala och regionala exempel inom civil beredskap. För beskrivningar av EU:s regionalpolitik, den gemensamma nordiska regionalpolitiken, de nordiska ländernas egna regionalpolitik och hur civil beredskap inkluderas i dessa, samt regionala utblickar i respektive land och region, var god se de
digitala faktaark som producerats i projektet.