Denna rapport presenterar den
nordiska typologin för stads- och landsbygdsområden som bygger på rutnätsdata och utvecklades som ett nytt analytiskt verktyg för att studera olika typer av rumsliga fenomen över nordiska territorier. Detta innebar att utveckla en typologi som klassificerar alla nordiska territorier i sju olika typologiklasser enligt olika grader av urbanitet och ruralitet. En viktig utgångspunkt för detta arbete var behovet av en territoriell typologi som skulle bidra till att berika och ge ny förståelse för olika typer av stads- och landsbygdsområden i de nordiska länderna och belysa hur de utvecklas.
I studien presenteras först hur typologin skapades, inklusive motiveringen bakom typologin, viktiga överväganden i olika skeden av arbetet och de viktigaste arbetsskeden som tagits. Huvudsyftet var att skapa en ny territoriell typologi, till vilken olika typ av data kan kombineras och därmed ge en mer nyanserad och detaljerad förståelse av territoriella skillnader i de nordiska länderna. Flera viktiga principer fastställdes tidigt i arbetet. En av dessa var att typologin skulle skapas på rutnätsnivå (1 x 1 km) för att göra det möjligt att identifiera olika typer av områden på en högt detaljerad territoriell nivå. Ett annat viktigt beslut var att skapa typologin huvudsakligen med hjälp av öppna data och en replikerbar metod, för att göra eventuella framtida uppdateringar av typologin enklare och mindre kostsamma. För utvecklingen av den nordiska typologin var den finska rutnätsbaserade klassificeringen av stads- och landsbygdsområden (Kaupunki-maaseutuluokitus) den viktigaste inspirationskällan.
Denna nordiska typologi och befolkningsdata på rutnätsnivå (kopplad till typologin) används sedan som ett analytiskt ramverk för att studera territoriella skillnader, bosättningsmönster och befolkningsförändringar i de fem nordiska länderna. Enligt typologin är de nordiska länderna till övervägande del landsbygd när man ser till hur deras landområden klassificeras. Analysen av bosättningsmönster enligt den nordiska typologin visar dock att bosättningarna är ganska ojämnt fördelade i alla de nordiska länderna, och majoriteten av befolkningen bor relativt koncentrerat i områden som klassificeras som urbana. I allmänhet är befolkningen till stor del koncentrerad till kustområden och längs vattendrag, där de större stadsregionerna finns, vilket återspeglar historiska mönster samt naturgeografiska faktorer. Den nordiska typologin används också för att undersöka befolkningsförändringar som skett i de nordiska länderna under 2008–2022. Analysen visar att urbanisering har varit en allmän trend under de senaste decennierna, med den största befolkningstillväxten i typologiklasserna inre stadsområden och yttre stadsområden. En relativt tydlig ökning av befolkningen syns också i peri-urbana områden, vilket tyder på suburbanisering och att mellanliggande områden som ligger i utkanten av städerna i allt högre grad har lockat nya invånare. På landsbygden visar den allmänna trenden att avfolkning har skett i många landsbygdsorter, men olika typer av landsbygdsområden har utvecklats ganska olika. Enligt analysen verkar landsbygdsområden som ligger i närheten av städer ha blivit mer attraktiva platser för människor att bosätta sig på, medan glesbefolkade landsbygdsområden har i allmänhet upplevt en befolkningsminskning.
Denna rapport visar hur denna typologi och mer detaljerade data kan hjälpa att identifiera territoriella skillnader som inte kan observeras med mer allmän statistik och data. Den rutnätsbaserade nordiska typologin visar att många kommuner består av såväl urbana, intermediära som rurala områden, och i många fall verkar dessa olika kategorier ha genomgått väldigt olika typer av utveckling. Den nordiska typologin för stads- och landsbygdsområden används i denna studie för att undersöka bosättningsmönster och befolkningsförändringar, men typologin är också väl lämpad att användas i kombination med andra typer av data och som ett analytiskt ramverk för att studera även andra typer av rumsliga fenomen i olika typer av stads- och landsbygdsområden.