Image: Philip Myrtorp/Unsplash

Sammanfattning

Följande rapport undersöker begreppet psykologisk resiliens i Norden. Med utgångspunkt i Finlands övergripande säkerhetspolitiska strategi definierar författarna psykologisk resiliens som medborgarnas (enskilda individers eller samhällsgruppers) egeninitierade och självorganiserade anpassning till föränderliga omständigheter eller kriser genom värdebaserade aktiviteter. Rapporten innehåller en litteraturöversikt och en policyöversikt kring samhällsskydd och psykologisk resiliens i Norden, vilket mynnar ut i ett ramverk för att förstå nordisk resiliens. Fallstudier från Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige ger insyn i hur lokala/regionala kulturella initiativ, samhällsföreningar och frivilligorganisationer operationaliserar psykologisk resiliens i praktiken.

Samhällsskydd i de nordiska länderna är en verksamhet som involverar flera aktörer, med många delade ansvarsområden. Rapporten kan därför fungera som underlag för nordiska ledare och beslutsfattare – liksom för andra aktörer inom civilsamhället, institutioner och lokala samfund – när det gäller att bygga upp resiliens och motståndskraft i Norden. Resultaten är relevanta vid förberedelse för, hantering av och återhämtning från olika typer av kriser som hotar nordiska samhällens värderingar och kritiska funktioner.

Forskningen identifierade följande resultat:

Trots att begreppet psykologisk resiliens inte är allmänt utbrett i Norden, stämmer de åtgärdsområden och mål som återfinns i det finska strategiska tänkandet överens med säkerhetsstrategier, riskbedömningar och praktiskt resiliensrelaterat arbete i alla nordiska länder.
Ökat fokus på resiliens och beredskap har resulterat i en uppsjö av termer som används i hela Norden. Det belyser både komplexiteten i resiliensarbetet och bristen på tydlighet vid arbete med detta i grannländerna.

Det viktigaste bidraget med att diskutera psykologisk resiliens återfinns i dess betoning på ett samhälles gemensamma värderingar, identitet och förtroendenivåer.
Kriser drabbar inte människor på samma sätt, och människor möter inte heller kriser från samma utgångspunkt. Detta innebär att den individuella upplevelsen av resiliens varierar kraftigt och pekar på behovet av nyanserade budskap vad gäller individuella och lokala ansvarsområden och förmågor för krisberedskap.
Resiliens har sin utgångspunkt i vardagliga sammanhang, lokalsamhällen, kulturella initiativ och sociala aktiviteter. Samtidigt upplever lokala aktörer att de flesta investeringarna i resiliens oproportionerligt fokuserar på konkret infrastruktur och försvarsaspekter framför de mindre konkreta, sociala och psykologiska aspekterna som lägger grunden och motiverar handlingsviljan.
Lokala aktörer styr resiliensarbetet genom flexibilitet och genuina relationer, vilket gör det möjligt för dem att tillgodose samhällets behov. Deras handlingsutrymme när det gäller krisberedskap, krishantering och återuppbyggnad skulle kunna vara större om fler resurser och mer vägledning erbjöds. Å andra sidan kan starkare mandat från nationella aktörer äventyra fördelarna med småskaliga insatser, och vissa lokala offentliga institutioner riskerar att förlora förtroendet om de anpassar sig alltför mycket till det politiska arbetet på nationell nivå.
Lokala aktörer och organisationer kan ofta förmedla och begripliggöra officiella budskap från nationella aktörer utifrån samhällsmedlemmarnas vardag och verklighet, vilket innebär att den faktiska effekten av deras arbete kan vara större än omfattningen av deras kärnverksamhet.
Att bygga upp förtroende kräver tid, konsekvens och förutsägbarhet. Även om det kan vara lättare att uppnå i sammansvetsade samhällen kan frånvaron av vissa sociala grupper tyda på att resiliensarbetet har blivit exklusivt eller att dess gemensamma värderingar inte längre delas av en bredare allmänhet.
Resiliens kräver allmänhetens uppmärksamhet i alla faser av en kris – från långsiktiga förebyggande åtgärder till återhämtning och glädje.

Denna rapport ingår i projektet Recognising and supporting psychological resilience: Regional approaches across the Nordic countries (2025-2027) (”Att erkänna och stödja psykologisk resiliens: Regionala tillvägagångssätt i de nordiska länderna”) (2025–2027). Arbetet har utförts av forskare vid Nordregio och finansierats av Nordiska ministerrådet.