Kartläggning av vattenlösningar på Gotland ur ett systemperspektiv

1.4. Gotlands risker och sårbarheter

Gotlands vattenutmaningar består inte av en enda risk. De handlar snarare om flera sårbarheter som kan förstärka varandra: begränsad påfyllning av grundvatten, hög sommarförbrukning, känslig vattenkvalitet, sårbar infrastruktur och svåra avvägningar mellan olika behov. Region Gotland beskriver att ön har få och känsliga vattenkällor och att risken för vattenbrist ökar när regn och snö inte fyller på grundvattnet tillräckligt (Region Gotland, 2026a). Under 2025 rapporterade Region Gotland att det rådde vattenbrist och att sparåtgärder gav effekt, men också att förbrukningen riskerade att överstiga tillgången till grundvatten om användningen ökade (Region Gotland, 2025a). Under våren 2026 rapporterade SVT att Visbyområdet tillfälligt riskerade att dricksvattnet skulle ta slut inom några dygn om förbrukningen inte minskade snabbt (SVT Nyheter, 2026a). Det visar hur en långsiktig sårbarhet snabbt kan bli akut. Det är därför viktigt att förstå vilka typer av risker som kan uppstå, hur de samspelar och var de största sårbarheterna finns. Här belyses fem överlappande områden: hydrologiska, kvalitetsmässiga, klimatrelaterade, infrastrukturella samt sociala och institutionella risker.

Hydrologiska risker handlar om att grundvattnet inte fylls på tillräckligt, särskilt under vinterhalvåret. På Gotland kan gröna gräsmattor och sommarregn ge en falsk känsla av trygghet, eftersom sommarens nederbörd ofta tas upp av växter eller avdunstar i stället för att fylla på grundvattenmagasinen (Länsstyrelsen Gotland, 2025). Låga grundvattennivåer, torra vintrar och längre torrperioder blir därför centrala risker för både kommunal vattenförsörjning och enskilda brunnar.

Kvalitetsrisker uppstår när vattnet finns, men inte är tillräckligt rent eller säkert att använda. Gotlands tunna jordlager och sprickiga kalkberggrund kan göra grundvattnet känsligt för påverkan från avlopp, jordbruk, vägar och exploatering (SGU, 2022). I kustnära områden kan låga grundvattennivåer och stora uttag öka risken för saltvatteninträngning. Kvalitetsrisker kan också uppstå i distributionssystemet. Under vintern 2025–2026 rapporterades kokningsrekommendationer i Visby efter problem med föroreningar i dricksvattnet, vilket visar att vattenkvalitet också är en infrastrukturell och driftsmässig fråga (SVT Nyheter, 2026b; Svenska Dagbladet, 2026).

Klimatrelaterade risker omfattar både för lite och för mycket vatten. Torka och värmeböljor ökar trycket på vattenförsörjningen, medan skyfall kan skapa översvämningar, snabb ytavrinning och belastning på dagvatten- och avloppssystem. Region Gotlands klimatanpassningsplan har hittills främst fokuserat på tätorter och klimateffekter som översvämning, ras, skred och erosion, men anger också att torka och värmebölja är viktiga att arbeta in mer i det fortsatta klimatanpassningsarbetet (Region Gotland, 2026c). Länsstyrelsen Gotland har dessutom tagit fram lågpunktskartering som visar områden som kan översvämmas vid kraftiga skyfall och möjliga flödesvägar för ytavrinning (Länsstyrelsen Gotland, 2026).

Infrastrukturella risker rör vattenverk, ledningsnät, reservoarer, trycknivåer, avsaltning, reservlösningar och driftsäkerhet. Hög belastning under sommaren kan pressa systemen, särskilt när vattenförbrukningen ökar samtidigt som grundvattenbildningen är låg. Nyhetsrapportering om akuta sparuppmaningar och bevattningsförbud visar att även små förändringar i användning av vatten kan vara viktiga när marginalerna är små (SVT Nyheter, 2026a; Omni, 2026). Detta gör redundans, reservkapacitet och snabb kommunikation till centrala delar av vattensäkerheten.

Sociala och institutionella risker handlar om hur ansvar, kunskap och beslut fördelas. Många vattenfrågor rör flera aktörer samtidigt: Region Gotland, Länsstyrelsen, hushåll, lantbruk, turism, företag, markägare och statliga myndigheter. Sårbarheter kan uppstå när data saknas om enskilda brunnar och lokala uttag, när ansvarsfördelningen är otydlig eller när planering av bostäder, turism och näringsliv inte tar hänsyn till lokala vattenbudgetar och sårbarheter. Den regionala vattenförsörjningsplanen lyfter behovet av långsiktig planering för vattenförsörjning på Gotland fram till 2045 (Länsstyrelsen Gotland, 2018).

Tillsammans visar dessa risker att vattenbrist inte bara är en naturhändelse. Den är också en följd av hur samhället planerar, använder, skyddar och fördelar vatten. För Gotland innebär det att risk- och sårbarhetsarbetet behöver omfatta både långsamma förändringar, som sjunkande grundvattennivåer och växande vattenbehov, och snabba händelser, som driftstörningar, föroreningar, skyfall eller akuta perioder med mycket hög förbrukning. Därför behöver Gotlands vattensäkerhet förstås som ett sammanhängande system, där naturgivna förutsättningar, teknisk infrastruktur, samhällsplanering och vardaglig vattenanvändning påverkar varandra.

Bild 1. Gotland har en helt unik geologi och natur, vilket ger ön särskilda utmaningar med grundvatten. På många delar av Gotland finns ont om naturligt grundvatten. Med ett förändrat klimat ökar risken för torka och saltvatteninträngning.

Risker och sårbarheter i korthet

Vattenkällorna är få och känsliga. Gotland är sårbart när grundvattnet inte fylls på tillräckligt, eftersom ön har begränsade vattenresurser att falla tillbaka på.
Vattenbrist kan snabbt bli akut. Brist byggs ofta upp över tid, men kan bli akut när förbrukningen ökar under torra perioder eller högsäsong.
Sommarregn ger inte alltid grundvatten. Regn under sommaren kan göra landskapet grönt, men tas ofta upp av växter eller avdunstar innan det når grundvattnet.
Grundvattnet är känsligt för föroreningar. Sprickig berggrund och tunna jordlager kan göra att föroreningar snabbare når grundvattnet.
Kustnära brunnar är särskilt sårbara. Låga grundvattennivåer eller stora uttag kan öka risken för saltvatteninträngning.
Regnintensiteten spelar toll. Kraftiga regn kan skapa översvämning och snabb avrinning snarare än användbar vattenlagring.
Sommarbelastningen pressar systemen. Turism, bevattning och hög vattenanvändning kan öka trycket på vatteninfrastrukturen när grundvattenbildningen är låg.
Planeringen försvåras av kunskapsluckor. Otydlig ansvarsfördelning och brist på lokal data kan göra det svårare att planera, prioritera och förebygga risker.
Vattensäkerhet kräver både beredskap och långsiktighet. Gotland behöver kombinera förebyggande arbete, krisberedskap och systemplanering för att minska sårbarheten över tid.