Förbättrad vattenkvalitet: Våtmarker, skyddszoner och vegetationsklädda avrinningsvägar kan bidra till att fånga upp näringsämnen, partiklar och vissa föroreningar innan de når känsliga vattenmiljöer (Naturvårdsverket, 2021; Boverket, 2024). Detta är relevant på Gotland eftersom tunna jordlager och sprickig berggrund kan göra grundvattnet känsligt för påverkan från avlopp, jordbruk, vägar och exploatering (SGU, 2022). Naturbaserade lösningar kan därför vara viktiga både för ytvattenmiljöer och för att minska risker för påverkan på råvatten och enskilda brunnar.
Minskad risk för skyfall: Gröna dagvattenlösningar kan fördröja och infiltrera vatten i tätorter och bebyggda miljöer. Det kan minska flödestoppar, avlasta ledningsnät och skapa mer robusta stadsmiljöer vid intensiva regn (Boverket, 2024; Länsstyrelsen Gotland, 2026). På Gotland är detta relevant både för klimatanpassning och för att minska belastningen på VA-system, särskilt där hårdgjorda ytor, lågpunkter och snabb ytavrinning skapar lokala risker (Region Gotland, 2026c; Länsstyrelsen Gotland, 2026).
Cirkulering och mer effektiv vattenanvändning: Naturbaserade lösningar kan också kopplas till system där dagvatten, renat avloppsvatten eller andra vattenflöden används mer resurseffektivt. Exempelvis kan öppna dagvattensystem, våtmarker och vegetationsbaserad rening bidra till att vatten hålls kvar, renas eller återförs i lokala kretslopp. Detta ligger nära ett bredare europeiskt policyintresse för återanvändning av vatten, där EU:s förordning om minimikrav för återanvändning av vatten särskilt lyfter återanvändning för jordbruksbevattning (Europaparlamentet och rådet, 2020).
Flera nyttor samtidigt: Naturbaserade lösningar kan bidra till biologisk mångfald, rekreation, kulturmiljövärden, kolinlagring, pollinering och landskapskvalitet (Naturvårdsverket, 2021; Boverket, 2024). Därför bör de inte bara värderas efter vattenvolym, utan också efter sociala och ekologiska mervärden. För Gotland är detta särskilt viktigt eftersom samma åtgärd kan påverka vattenförsörjning, jordbruk, naturvård, klimatanpassning och lokalsamhällen samtidigt.
Naturbaserade lösningar är viktiga, men de är inte magiska universallösningar. En våtmark kan skapa höga naturvärden och fördröja vatten, men ökar inte automatiskt tillgången till dricksvatten. Effekten beror på plats, skala, geologi, markägande, skötsel, vattenrättsliga förutsättningar och klimat. Därför behöver frågan alltid vara: vilken lösning fungerar var, för vem, med vilken skötsel och med vilken systemnytta?