3. Demografin i gränsområdet

Demografi är en viktig aspekt av arbetskraftsmarknaden och avgörande för såväl utbud som efterfrågan på arbetskraft. Ålderssammansättningen styr utförsel och införsel av arbetskraft men även efterfrågan. En hög andel äldre ökar exempelvis efterfrågan av vård och en hög andel yngre ökar efterfrågan av personal inom förskola och skola. I detta kapitel beskrivs demografin, gällande befolkningsutveckling, ålder- och könsfördelning samt befolkningsprognoser.

 Den första januari 2023 fanns det sammantaget 136 619 invånare i gränskommunerna. Den största kommunen är Arvika med 25 832 invånare, följt av Kongsvinger med 17 966 invånare. Som beskrevs ovan är dessa också de två största tätorterna. 

Sett för hela gränsområdet, som det definierats i detta uppdrag, så minskade befolkningen med 2,5% mellan 2008 och 2023. Det kan jämföras med en ökning på 4,2% för hela Innlandet, Dalarna och Värmland. Det var endast två av gränskommunerna – Kongsvinger (+3,5%) och Sør-Odal (+3,6%) – som hade en positiv befolkningstillväxt under denna tidsperiod. Störst befolkningsminskning var det i Torsby (-11,4%) och Grue (-10%). Om man istället tittar på en ännu mer finmaskig nivå (på kvadratkilometers rutor) kan man se att befolkningen främst har ökat i tätorter, medan nästan hela landsbygden har haft en befolkningsminskning. Som man kan se i figur 2 så har dock befolkningsminskningen avtagit under senare år och t.o.m. vänt en aning i gränskommunerna i Dalarna. Malung-Sälen, Sunne, Trysil och Engerdal gick alla från befolkningsminskning till befolkningsökning under (och sedan) pandemin. Detta tyder på ändrade befolkningsmönster där fler flyttade ut från städerna till landsbygden. Detta möjliggjordes i sin tur av distansarbete. De kommuner som har gått från minskning till ökning är dock turistorter som också har stor andel fritidshus. Det kan vara så att folk har registrerat sig i sina fritidshus för att kunna vara där under pandemin. 

Karta 5. Befolkningsförändring i Innlandet-Dalarna-Värmland mellan 2008 och 2022.

Trots att statistik över den totala befolkningen kan vara intressant så är det för analyser av arbetsmarknaden värt att dela upp befolkningen i åldersklasser. Den stora utmaningen för arbetsmarknaden i gränskommunerna är att befolkningen blir äldre och att det därmed blir färre personer i arbetsför ålder samtidigt som det är färre som kommer in på arbetsmarknaden. En indikator som brukar användas för att titta på detta är kvoten av befolkningen mellan 20–29 år och befolkningen mellan 55–64 år. Det är en indikator på om inträdet till arbetsmarknaden är större eller mindre än dem som kommer att gå i pension inom en tio-årsperiod. Denna indikator visualiseras i karta 6 nedan där en kvot på mer än 1 innebär att det kommer komma in fler personer på arbetsmarknaden än som kommer träda ut. Kommuner med en kvot på mer än 1 är märkta grönt, medan de som har en kvot under 1 är märkta med rött. Som man kan se på kartan så har samtliga av gränskommunerna än kvot under 1, d.v.s. fler i den äldre åldersgruppen (som snart kommer gå i pension) än i den yngre åldersgruppen (som är på väg in på arbetsmarknaden). Högst är kvoten i Arvika (0,78) tätt följd av Kongsvinger och Malung-Sälen (0,77). Lägst kvot finns i Våler (0,56), Eidskog (0,6) och Engerdal (0,61) där nästan två personer kommer att lämna arbetsmarknaden för varje ny som kommer in. 

En annan indikator för den åldrande befolkningen är äldrekvoten, d.v.s. befolkningen över 65 år som andel av befolkningen i arbetsför ålder (15–64 år). Det nordiska genomsnittet för äldrekvoten var 32,3 under 2022. Det betyder att det per 100 personer i arbetsför ålder finns 32 personer som är över 65 år. Alla gränskommunerna har en högre äldrekvot än det nordiska snittet men det finns skillnader. Lägst äldrekvot har Sør-Odal med 34,6 och högst äldrekvot har Torsby med med 52,8. Detta innebär att Torsby har drygt en person över 65 år på två personer i arbetsför ålder. 

Karta 7. Äldrekvoten år 2022. 

En indikator som säger något om arbetskraftsbehovet inom vården är antalet personer över 80 år som andel av den arbetsföra befolkningen (15–64 år) (karta 8). Generellt kommer åldrandet och därmed vårdbehovet att öka mer än vanligt under den kommande tioårsperioden. Det har dels att göra med en ökad livslängd (som dock fick sig ett hack under pandemin), dels med den stora kullen med 40-talister som nu närmar sig 80-årsåldern. Kommuner med en redan hög kvot äldre personer har därför särskilda utmaningar.

Socialstyrelsen. Vård och omsorg för äldre – Lägesrapport 2022. (Socialstyrelsen, 2022). Hämtad från: https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2022-3-7791.pdf 

Alla gränskommuner förutom Sør-Odal har en kvot som är högre än det nordiska genomsnittet (8,4). För gränskommunerna sammantaget är kvoten 12. Detta kan jämföras med år 2000 då den låg på 9,6. Störst andel människor i åldern 80+ som andel av den arbetsföra befolkningen finns i Torsby och Älvdalen. De har en kvot på runt 15, vilket nästan är dubbelt så mycket som det nordiska snittet.

 

Gällande könsfördelningen så bor det fler män än kvinnor i Norden generellt, trots att kvinnor har högre medellivslängd än män. Det beror främst på att det föds något fler pojkar än flickor (ca 106 pojkar på 100 flickor) men också på att män är överrepresenterade bland invandrare.

Forskning och framtid. Nu är männen fler än kvinnorna. Hämtad från: https://fof.se/artikel/2015/6/nu-ar-mannen-fler-an-kvinnorna/ 

För hela Norden går det 99,8 kvinnor på 100 män, detta kan jämföras med 97,8 kvinnor på 100 män i gränskommunerna. Det bor också generellt fler kvinnor än män i städer medan män är överrepresenterade på landsbygden. Detta mönster är också synligt i gränskommunerna, de enda kommunerna med fler kvinnor än män är Kongsvinger (103,5) och Grue (102,7). De kommuner som har störst överskott på män är Malung-Sälen (91,2) och Trysil (92,9). 

Prognoser är alltid osäkra, något av det som är lättast att göra prognoser på är dock befolkningstrender. Därför kan man göra relativt goda prognoser på hur befolkningen kommer utveckla sig över tid. Här har vi tittat på befolkningsframskrivningar gjorda av SCB och SSB. De gör befolkningsframskrivningar uppdelat på kommun och åldersgrupper. Vi har utgått från huvudscenariona från respektive land men det bör noteras att de antaganden som de är baserade på kan skiljas mellan länderna.  Figur 3 visar utveckling för befolkningen i arbetsför ålder (här betecknat som åldersgruppen 20–64 år) från 2000 till 2050 (där datat från 2023 och framåt är baserat på framskrivningar). Som figuren visar har den arbetsföra befolkningen i gränskommunerna krympt sedan 2000. Totalt har befolkningen i åldersgruppen 20–64 år minskat med nästan 6 800 personer mellan 2000 och 2023. Fram till 2033 förväntas befolkningen i den åldersgruppen ha minskat med ytterligare drygt 4 700. 

Minskningen förväntas ske i samtliga kommuner. Störst minskning förväntas i Torsby och Engerdal (-11%), Sunne och Eidskog (-9%). Lägst minskning förväntas i Sør-Odal (-2%) Kongsvinger (-2%) och Arvika (-4%). Efter 2033 förväntas dock minskningen av den arbetsföra befolkningen avta, detta gäller särskilt de svenska gränskommunerna (se tabell 4).

Det är framförallt befolkningen i arbetsför ålder (20–64 år) som förväntas minska till 2033. Totalbefolkningen i de norska gränskommunerna förväntas ligga på nästan samma nivå, däremot väntas gruppen över 65 öka med 17%. I de svenska gränskommunerna väntas totalbefolkningen minska med 3% och gruppen över 65 år öka med 7%. Eftersom befolkningsstrukturen ser lite olika ut så varierar det relativt mycket mellan åldersgrupperna, exempelvis förväntas ungdomar i åldersgruppen 15–24 år minska med 10,5% i de norska gränskommunerna fram till 2033 medan de förväntas öka med 6,1% på den svenska sidan. 

En faktor som måste tas i beaktande när man pratar om demografi och arbetsmarknad i gränskommunerna är att statistik generellt är dåligt på att fånga upp olika säsongsmönster. Det finns tydliga säsongsfaktorer gällande såväl boende som arbete då många har fritidshus i området och då vissa kommuner har en tydligt säsongsberoende turismnäring. Den officiella statistiken är därför delvis missvisande för vissa kommuner. Det är svårt att mäta säsongsvariationer i befolkningen eftersom det inte fångas upp i olika register. Ett försök till uppskattning av säsongsbefolkningen är genom Norregios ”community impact index”.

Slätmo, E., Vestergård, L.O., Lidmo, J. & Turunen, E. Urban-rural flows from seasonal tourism and second homes – Planning challenges and strategies in the Nordics. Nordregio Report 2019:13 (Nordregio, 2019). DOI: doi.org/10.6027/R2019:13.1403-2503

Indexet, som visas i karta 9, bygger på antalet fritidshus och ett antagande om att hushållen som nyttjar fritidshusen i snitt består av tre personer.

Ibid.

De potentiella säsongsboende läggs sedan till den registrerade befolkningen för att få en uppskattning om hur många som bor i kommunen under högsäsong och hur högt trycket på service m.m. det därför är. 

Enligt detta index ökar befolkningen markant i framför allt de norra gränskommunerna, Engerdal, Trysil, Malung-Sälen och Älvdalen om säsongsboende tas med. Engerdal och Trysil är bland de nordiska kommuner med flest antal fritidshus i relation till sin fasta befolkning. I Trysil finns det exempelvis 7 004 fritidshus på 6 582 invånare. Kommunen planlägger för 18 000 extra invånare under högsäsong. Detta innebär givetvis en säsongsbetonad arbetsmarknad där även kommunen behöver ställa om gällande beredskapskapacitet m.m. Det innebär dock även en potential för arbetskraft om man kan locka de med koppling till kommunen att bosätta sig där. 

Demografin i gränskommunerna är ganska lik andra glesbygdsområden i Sverige och Norge med en minskande och åldrande befolkning och där fler och fler flyttar till tätorter. Andelen äldre i förhållande till befolkningen i arbetsför ålder är betydligt högre i gränsregionen jämfört med det nordiska snittet. Allt tyder därför på att det kommer krävas särskilda insatser för att klara vårdbehovet i framtiden. 

Kommunerna i norra delen av gränsområdet utmärker sig genom en mycket hög andel säsongsboenden vilket kan vara en utmaning när det gäller service men också en tillgång när det gäller arbetsmarknad och kompetensförsörjning. 

Om man tittar mot framtiden så har befolkningsminskningen i gränskommunerna avstannat, men minskningen av befolkningen i arbetsför ålder fortsätter och förväntas göra så fram till 2030. Det är främst den äldre åldersgruppen som ökar.