5.  Vilka jobb finns i gränsområdet?

I detta kapitel belyses sysselsättningen efter sektor och yrke vilket är de två mest vanliga sett att bryta ned sysselsättningsstatistiken. Sektorsstatistiken kategoriseras enligt den internationella standarden NACE som fastslagits av EU och är jämförbar mellan länderna. Även för yrkesdata finns det en internationell standard, ISCO. Denna används av Norge, däremot har Sverige en egen indelning, SSYK, som enbart är jämförbar med ISCO på den grövsta nivån.

Jämfört med Sverige och Norge som helhet så har gränskommunerna en högre andel jobb inom jordbruk, skogsbruk och fiske; tillverkning; offentlig administration och hälso-/socialtjänster. Dock lägre andel jobb inom information; finans; och företagstjänster. Gemensamt för alla geografier är att Vård, omsorg och sociala tjänster är den grupp med störst andel sysselsatta. De norska gränskommunerna har en större andel i denna grupp än de svenska gränskommunerna. De svenska gränskommunerna har en större andel jobb inom Tillverkning och utvinning än de norska gränskommunerna. 

Sedan 2008 har andelen sysselsatta varit ganska stabil i gränskommunerna men det har skett förflyttningar mellan sektorer. Sysselsättningen har minskat inom jordbruk, skogsbruk och fiske, handel, transport, kreditinstitut och inte minst tillverkningsindustrin som har minskat mest. I de svenska gränskommunerna minskade tillverkning och utvinning med hela 5,6 procentenheter. Ökningar i sysselsättningen var högst inom byggsektorn på svensk sida (+1,8%) och inom vård- och omsorg på norsk sida (+4,2%). I övrigt är sysselsättningsstrukturen relativt stabil mellan dessa år.

Statistiken över sysselsättning per industri är väldigt finfördelad och det kan därför vara svårt att se tydliga mönster. För att förstå förändringen på arbetsmarknaden har vi därför grupperat sysselsatta personer 2008–2021 efter tre kategorier. 1.  jobb kopplade till besöksnäringen, 2. Samhällsviktiga jobb som är lokalt anknutna och 3. Jobb kopplade till bioekonomi och. Samtliga sektorer i dessa kategoriseringar finns i annex i slutet av rapporten. Anledningen till att vi valt just dessa kategorier är för att de är betydelsefulla för gränskommunerna. 

Att besöksnäringen/turism är viktig i gränskommunerna, särskilt de norra gränskommunerna, är ganska givet. Det är dock svårt att mäta i statistiken eftersom besöksnäringen omfattar mer än bara de mest uppenbara näringarna som exempelvis hotell- och restaurang. För att ändå mäta detta har vi här utgått från Tillväxtverkets turismräkenskaper som tagits fram för att mäta turismens effekter på ekonomi, export och sysselsättning i Sverige.

Tillväxtverket 2023. ”Om turismräkenskaperna”. Hämtat från https://tillvaxtverket.se/tillvaxtverket/statistikochanalys/statistikomturism/turismrakenskaperna/omturismrakenskaperna.2358.html. Hämtat 2023-05-02

Det bör noteras att turismnäringen är en bransch som är särskilt säsongspåverkad. Eftersom detta data är baserat på situationen i november varje år så kommer vissa jobb inte att vara registrerade. 

Enligt beräkningar efter denna typologi stod besöksnäringen för 9% av sysselsättningen i de svenska gränskommunerna innan Covid-19 jämfört med runt 5% för Dalarna och Värmland som helhet. De norska gränskommunerna hade ca 5% av sysselsättningen i besöksnäring. Det är ungefär som Innlandet i stort. 

På den svenska sidan ökade sysselsättningen inom besöksnäringen fram till pandemin. Ökningen i gränskommunerna var dock inte lika stor som för Värmland och Dalarna som helhet. Påverkan av pandemin var också mycket kraftigare för gränskommunerna, vilket sannolikt till stor del kan förklaras av Norges betydelse för de svenska gränskommunerna och de effekterna som stängda gränser medförde. Även gränskommunerna på den norska sidan låg under snittet för regionen. Man bör dock samtidigt komma ihåg att detta mönster gäller generellt eftersom befolkningsökningen varit större i övriga delar av regionerna. Generellt sätt var utvecklingen för besöksnäringen sämre på den norska sidan gränsen. 

Tanken med att skilja ut lokalt samhällsviktiga jobb är för att det är jobb som på olika sätt är nödvändiga för lokalsamhället och därför viktigt att de finns just på den platsen. Det finns ingen uttömmande definition på vilka jobb som är lokalt samhällsviktiga. För att definiera det har vi utgått från de samhällsfunktioner som Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap i Sverige (MSB) har kategoriserat som samhällsviktiga och sedan gjort en egen bedömning.

Inspiration har också hämtats från Blau, F.D., Koebe, J. & Meyerhofer, P.A. Who are the essential and frontline workers?. Bus Econ 56, 168–178 (2021). https://doi.org/10.1057/s11369-021-00230-7 

Det rör sig t.ex. om jobb inom barnomsorg och utbildning, vård- och omsorg, vattenförsörjning, avfall, avlopp, energiförsörjning, transport m.m.

En utförlig lista på vilka sektorer som ingår finns i Annex 2

Figur 8. visar utvecklingen på lokalt samhällsviktiga jobb mellan 2008 och 2021 där de prickade linjerna visar utvecklingen för gränskommunerna. För såväl de svenska som de norska gränskommunerna gäller att de haft en utveckling som ligger något under snittet för regionen. Utvecklingen har också generellt varit högre på den svenska sidan gränsen. Även i det norska gränskommunerna har det skett en uppgång under det senaste året.

Bioekonomin är en viktig sektor för gränskommunerna inte minst tack vare den resurs som skogen är i området. Det är även ett område som man jobbar aktivt med i regionerna, Innlandet har t.ex. målet att bli bäst på bioekonomi i Norge.

Innlandet fylkeskommune. Bioøkonomi - I Innlandet jobber vi for å bli best på bioøkonomi i Norge!. Hämtad från: https://innlandetfylke.no/tjenester/naring-og-internasjonalt/biookonomi-og-landbruk/biookonomi/ 

Även Värmland och Dalarna jobbar aktivt med att stötta och lyfta fram bioekonomin som både en möjlighet för de egna regionerna som för klimatet.

Vissa definitioner av bioekonomin har fokuserat på det traditionella jord-, skogsbruk och fiske. I den definition av bioekonomi som används här ingår dels sektorer som anses helt höra till bioekonomin som jord- och skogsbruk; trä- och pappersindustri; fiske, jakt; och livsmedelsindustrin. Men även andra sektorer med inslag av bioekonomi ingår, t.ex. förnyelsebar elproduktion, förädling av naturliga råvaror m.m.

Grunfelder, J.; Norlén, G.; Randall, L. & Sánchez-Gassen, N. (red). State of the Nordic Region 2020. Appendix – Methodology - Definition of the Nordic bio-economy, by NACE industry sector. https://pub.norden.org/nord2020-001/#78782 

. Generellt är det stor skillnad på utvecklingen inom bioekonomin på den norska och svenska sidan där antalet jobb inom bioekonomin ökat på den svenska sidan men minskat på den norska. Jobben i bioekonomin har ökat särskilt mycket i de svenska gränskommunerna. På den norska sidan ser man ett motsatt mönster där utvecklingen för de norska gränskommunerna är aningen sämre än för Innlandet som helhet. Däremot ser man ett visst trendbrott det senaste året. 

Så långt har vi tittat på sysselsättning efter sektor. Detta styrs till stor utsträckning av efterfrågan på den specifika arbetsmarknaden. Sysselsättning per yrke säger istället mer om tillgångssidan på arbetsmarknaden. Yrken tenderar att vara relativt stabila över tid och det är relativt ovanligt att folk byter yrke – även fast man byter jobb. 

På yrkesnivå är det enbart den mest grova indelningen som det finns jämförbara data för Sverige och Norge. Detta data visas i figur 10. Några saker som sticker ut där om man jämför med riksgenomsnitten är bl.a. att det i gränskommunerna finns betydligt lägre andel som arbetar i yrken som kräver högskolekompetens. Endast 16,4% i de svenska gränskommunerna och 19% i de norska gränskommunerna jämfört med det svenska riksgenomsnittet på 26,3% och det norska snittet på 26,8%. I stället är det högre andel som jobbar inom service, omsorgsyrken som inte kräver högre utbildning- och försäljning, byggverksamhet, tillverkning och transport. Intressant nog så är andelen som arbetar i yrken med kortare utbildning ungefär den samma som riksgenomsnittet. Detta tyder på att det främst är inom de mer praktiska yrkena som kräver yrkesutbildning som behoven kommer att finnas om jobben ska bevaras.

För de svenska gränskommunerna har vi haft tillgång till detaljerat yrkesdata och kan därför bryta ned datat till enskilda yrken eller grupper av yrken. Den största gruppen enligt detta data är de som jobbar inom vården som undersköterskor och dylikt. Enligt datat fanns det 1 729 som jobbade som undersköterskor i de svenska gränskommunerna. Sedan följde yrken som butikssäljare, skogsarbetare, lärare etc. Listan som presenteras i tabell 9. visar att de stora yrkesgrupperna är inom vården, skolan, handel och bioekonomi (skog, träarbete), d.v.s. de flesta skulle antingen gå in under kategorin ”lokalt samhällsbärande” eller bioekonomi. Denna lista visar troligtvis också var den mest omedelbara kompetensbristen finns.

På den norska sidan var Butiksmedarbetare den största yrkesgruppen med 1 436 arbetare 2018. Sedan följer olika yrken inom vård, skola och omsorg. Definitionerna av yrken är inte direkt jämförbar mellan länderna och det bör också noteras att det norska datat som används här är baserat på arbetskommun, d.v.s. kommunen där arbetet finns och inte baserat på kommunen där den som arbetar bor.

Gränskommunerna har en högre andel arbeten inom primär- (jordbruk, skogsbruk och fiske) och sekundärnäringarna (industri) än Sverige och Norge som helhet. Även andelen som arbetar inom offentlig administration och sjukvård är större. Detta säger något om att arbetsmarknaden är mer fokuserad på offentlig sektor och tillverkningsindustri och mindre på arbeten som kräver högre utbildning (t.ex. arbeten inom IT, finans, företagstjänster). Detta speglas också när man tittar på yrkesuppdelningen där en avsevärt lägre andel av de sysselsatta arbetar i yrken med högre utbildning i gränskommunerna jämfört med de nationella genomsnitten.

Besöksnäring, bioekonomi och lokalt samhällsviktiga jobb är tre grupper av jobb som är viktiga för gränskommunerna. Det är dock noterbart att förutom bioeknomin i de svenska gränskommunerna så har jobbutvecklingen varit lägre än snitten i Innlandet respektive Dalarna/Värmland. Här ska man visserligen ta hänsyn till att befolkningsminskningen också varit större i gränskommunerna än regionerna som helhet. Särskilt svag utveckling kan man se för bioekonomin på den norska sidan samt för besöksnäringen på den svenska sidan under pandemin. Här finns det dock också en stor potential till ökat jobbskapande. Bioekonomi är utpekat som ett prioriterat område i Innlandet och besöksnäringen har möjlighet att återhämta sig nu när pandemin är över. De lokalt samhällsviktiga jobben är särskilt viktiga eftersom de är nödvändiga för att det lokala samhället ska kunna leva. Med tanke på den åldrande befolkningen kommer det behövas skapas fler arbeten inom denna sektor.