2. Gränskommunerna – karaktäristik och flöden

För att förstå arbetsmarknaden i gränsområdet så behöver man förstå något om de geografiska och demografiska förutsättningarna. Det här kapitlet fokuserar på gränskommunernas geografi och förutsättningar, inklusive arbetets geografi i form av pendling och arbetsmarknadsregioner. De demografiska förutsättningarna beskrivs sedan i nästa kapitel.

Det område som ligger till fokus för denna studie är de kommuner inom Innlandet på den norska sidan och Dalarna-Värmland på den svenska sidan som ligger längs, eller nära, den norsk-svenska gränsen (se karta 1 nedan). Kommunerna är Engerdal, Trysil, Våler, Åsnes, Grue, Nord-Odal, Sør-Odal, Kongsvinger och Eidskog i Innlandet på den norska sidan; Älvdalen och Malung-Sälen i Dalarna och Torsby, Sunne, Arvika och Eda i Värmland på den svenska sidan. 

Det är ett område som kännetecknas av skog och fjäll och där många områden, framförallt den norra delen, är glesbefolkade. Befolkningstätheten i gränskommunerna är 4,8 inv./km2 vilket kan jämföras med det nordiska genomsnittet på 23,7 inv./km2. Högst befolkningstäthet finns i Kongsvinger (19 inv/km2) och lägst i Engerdal (0,7 inv/km2). Den södra delen av gränsområdet är mer tätbefolkat och det är också där den främsta infrastrukturen och gränskopplingarna finns. Den enda europavägen i området (E16) går mellan Torsby och Kongsvinger. Bilresan mellan Torsby och Kongsvinger tar ca 1 timme och 10 minuter. Ungefär lika lång tid tar det mellan Arvika och Kongsvinger med bil. I fjällområdet längre norrut är det drygt en timmes resväg mellan Sälen och Trysil. I den södra delen av gränsområdet ligger Värmlands- och Kongsvingerbanan som är den enda tågförbindelsen i gränsområdet. Denna järnväg, utgör även den huvudsakliga tågförbindelsen mellan Stockholm och Oslo. 

Kommunindelningar och typologier är andra verktyg som man kan använda för att karaktärisera gränsområdet. Exempelvis har Nordregio tagit fram en urban-rural typologi som är baserad på rutnätsdata, där varje kvadratkilometer är indelad i någon av de sju klasser som typologin består av.

Hela typologin kan hittas här: https://nordictypology.ubihub.io/. För mer information se https://nordregio.org/blog/a-new-nordic-urban-rural-typology/ och https://www.ubigu.fi/en/blog/2022-06-22-nordic-urban-rural-typology/   

Som ses i karta 2 utgör majoriteten av gränsområdet den mest rurala kategorin (grön på kartan). Denna klass består av glesbefolkade landsbygdsområden som antingen helt saknar funktionellt mångsidiga centra eller som har små centra som är belägna långt ifrån varandra. En majoritet av dessa områden består av skog. De gula områdena på kartan utgör ”kärnlandsbygd” (rural heartland). Denna kategori består av landsbygd som dock har en högre befolkningstäthet och mer intensiv markanvändning samt mer mångsidig näringsstruktur. Endast tätorterna i Arvika, Sunne och Kongsvinger räknas enligt typologin som lokala landsbygdscentra. Detta visar något om de specifika förutsättningar som gränskommunerna har samt om var arbetsmarknaden är koncentrerad.

I såväl Sverige som Norge finns det officiella kommundelningar som ska underlätta analyser över stad- och landsbygd. I Norge finns Sentralitetsindeks som är ett index över kommunernas ”centralitet”, mätt som tillgång till arbeten och tjänster.

Høydal, E. Ny sentralitetsindeks for kommunene.. (Statistisk sentralbyrå, 2017). Hämtad från: https://www.ssb.no/befolkning/artikler-og-publikasjoner/_attachment/330194?_ts=15fdd63c098; Høydal, E. Sentralitetsindeksen. Oppdatering med 2020-kommuner. (Statistisk sentralbyrå, 2020). Hämtad från: https://www.ssb.no/befolkning/artikler-og-publikasjoner/_attachment/413602?_ts=17085d29f50 

I Sverige finns en urban-rural typologi från Tillväxtanalys som delar in kommunerna efter befolkningsstorlek, befolkningstäthet och avstånd,

Tillväxtanalys. Bättre statistik för bättre regional- och landsbygdspolitik. Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser. (Tillväxtanalts, Dnr: 2013/304, 2014). Hämtad från: https://www.tillvaxtanalys.se/publikationer/rapport/rapportserien/2014-04-01-battre-statistik-for-en-battre-regional--och-landsbygdspolitik.html 

samt en urban-rural typologi från Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) som förutom att dela in kommunerna i urbant och ruralt försöker karaktärisera olika typer av landsbygd efter besöksnäring, etc.

SKR. Kommungruppsindelning. Sveriges Kommuner och Regioners kommungruppsindelning 2023. (SKR, 2023) Hämtad från: https://skr.se/download/18.ef4ba7d1849a2f55db2898a/1669978414789/Kommungruppsindelning-2023.pdf

Det norska Sentralitetsindeks delar in kommunerna i sex grupper, där grupp 1 utgör den mest centrala kategorin och grupp 6 den minst centrala. Enligt denna indelning är Kongsvinger den mest centrala av de norska gränskommunerna och hamnar i kategori tre (mellomsentrale kommuner 1), tre kommuner finns i kategori 4 (mellomsentrale kommuner 2), fyra kommuner i kategori 5 (nest-minst sentrale kommuner) och en kommun, Engerdal, i kategori 6 (minst sentrale kommuner). På den svenska sidan så är alla gränskommunerna ”glesa” enligt Tillväxtanalys kommunindelning. Arvika finns i kategorin ”gles, blandad kommun”, Eda, Torsby och Sunne i kategorin ”glesa landsbygdskommuner” och Malung-Sälen och Älvdalen i kategorin ”mycket glesa landsbygdskommuner”. I SKR:s kommunindelning görs en distinktion mellan vanliga landsbygdskommuner och de som har en betydande besöksnäring. Enligt denna indelning finns Eda, Malung-Sälen och Älvdalen i kategorin ”landsbygdskommuner med besöksnäring”.

Förutom att vara en övervägande rural region är ett annat kännetecken att det är en gränsregion. Gränsen mellan Sverige och Norge är i högsta grad en ”mjuk” gräns där det finns stora flöden mellan länderna och – jämfört med andra gränser – få gränshinder. Det finns ett utbyte av arbetskraft och handeln mellan länderna är stor. Sverige är Norges största importland och Norge är tillsammans med Tyskland Sveriges största exportland.

Region Värmland, Sverige-Norge – Gränslösa möjligheter (Region Värmland, 2022). Hämtad från: https://regionvarmland.se/download/18.66b7f1a17e71cd8b19119c3/1643099284064/Rapport%20Gr%C3%A4nsl%C3%B6sa%20m%C3%B6jligheter.pdf 

Också när det gäller besöksnäringen är flödet mellan länderna stort och norrmän är den största gruppen av internationella besökare i Sverige och svenskar den största i Norge. Vidare omsätter gränshandeln stora summor varje år. Denna mjuka gräns gör det meningsfullt att tala om gränsområdet som en funktionell region där det redan finns en gemensam arbetsmarknad och en möjlighet för ökade flöden i framtiden. 

Många arbeten är beroende av agglomerationer och de flesta arbetstillfällen finns i tätorter som folk antingen bor i, eller pendlar till. En tätort är ett område med sammanhängande bebyggelse med minst 200 invånare. Enligt den senaste tätortsindelningen finns det 49 tätorter i gränskommunerna. Trettiotvå av dessa finns på den svenska sidan och sjutton på den norska sidan. De två i särklass största tätorterna är Arvika i Värmland med nästan 14 400 invånare och Kongsvinger i Innlandet med 12 150 invånare. Drygt hälften av invånarna (53,6%) i gränskommunerna lever i tätorter, vilket är avsevärt lägre än de nationella genomsnitten (88% i Sverige och 83% i Norge). Det varierar dock relativt kraftigt mellan kommunerna. I Kongsvinger bor 73,6% av kommunens befolkning i tätorten. Även i Malung-Sälen (72,4%), Älvdalen (68,1%), Arvika (64,5%) och Eda (56,1%) bor mer än hälften av befolkningen i tätort. På andra sidan av spektrumet finns Engerdal som enligt den statistiska definitionen inte har någon tätort alls. 

 En majoritet av arbetstillfällena i gränsområdet finns i tätorterna. På grund av den arbetsmarknadsförstoring som skett tack vare förbättrade pendlingsmöjligheter sträcker sig dock oftast en arbetsmarknad utanför en tätort – och ofta också utanför kommungränserna.

Borges, Luciane, ”Geography of Labour” i State of the Nordic Region 2020, red. Grunfelder, J; Norlén, G; Randall, L & Sanchez-Gassen, N. (Nordic Council of Ministers, 2020). DOI: 10.6027/NO2020-001

Arbetspendling är också den indikator som brukar användas när man tittar på funktionella arbetsmarknadsområden. Om en stor andel av kommunens invånare pendlar till en annan kommun för att arbeta räknas dessa kommuner som samma arbetsmarknadsregion.  Som ses i figur 1 nedan så skiljer sig arbetspendlingen åt mellan kommuner. Detta är ganska naturligt då även kommunernas geografiska storlek och tillgänglighet skiljer sig åt. Förutom Trysil och Engerdal (som ligger mer avlägset och med större avstånd) så har de norska kommunerna större arbetspendling än de svenska. Särskilt stor är pendlingen i Sør-Odal och Våler. 

I State of the Nordic Region 2020 utvecklade Nordregio en nordisk definition för arbetsmarknadsregioner, vilket medger jämförelser över landsgränserna.

Ibid.

Definitionen bygger på pendlingsmönster mellan kommuner, om en kommun har en hög andel arbetspendling till en annan kommun så räknas dessa kommuner till samma arbetsmarknad.

 För mer information om definitionen se State of the Nordic Region 2020. Definitionen liknar lokala arbetsmarknadsregioner (LA) som de definieras av SCB.

De lokala arbetsmarknadsregionerna är en bra indikator på hur integrerade/isolerade gränskommunerna är. Enligt Nordregios definition är det enbart en kommun, Malung-Sälen, som är sin egen arbetsmarknad (där andelen utpendlade är lägre än ett visst gränsvärde) där utbudet av arbetskraft som arbetsgivarna kan välja på främst finns inom den egna kommunen.

Enligt Nordregios klassificering så finns det sju lokala arbetsmarknader i gränsområdet varav två har sina centra utanför gränskommunerna: Hamar-Ringsaker (inpendling från Åsnes och Våler) i Innlandet och Mora (inpendling från Älvdalen) i Dalarna. Detta visar att gränskommunerna är ganska isolerade – utan större in- eller utpendling. Sett till antalet arbetande är Hamar-Ringsaker den största arbetsmarknaden (dock med centrum utanför gränskommunerna) med 63 795 sysselsatta i november 2020, sedan Kongsvinger (18 668), Mora (Också centrum utanför gränskommunerna; 15 836), Arvika-Eda (15 334), Torsby (12 072), Malung-Sälen (4 925) och Trysil (3 711).

Majoriteten av arbetspendling över kommungräns sker mellan kommuner i samma land. Det finns dock även viss arbetspendling över gränsen. Under de senaste decennierna har denna pendling främst gått från Sverige till Norge. Orsaker till det är dels de högre lönerna i Norge och dels den större arbetsmarknaden i framförallt Osloregionen. De nationella statistikbyråerna för inte längre statistik över gränspendling vilket gör att statistik över sysselsättning, inkomst, etc. inte blir korrekt för de gränskommuner som har en betydande gränspendling. Data togs tidigare fram på projektbasis samt på beställning från gränsregionerna. Datautbytet mellan länderna har dock stoppats eftersom länderna har olika lagstiftning och den norska sidan menar att skyddet för enskilda individers data inte är tillräckligt starkt i Sverige

Nordic Council of Ministers. Nordic Cross-border Statistics – The results of the Nordic Mobility project 2016-2020. (Nordic Council of Minister, Copenhagen 2021). DOI: 10.6027/nord2021-006

,

Region Värmland 2022

. Nordiska Ministerrådet initierade efter detta ett projekt för att se över möjligheten att ta fram gränsöverskridande data före hela Norden. Resultatet från det arbetet släpptes 2021 och datat som togs fram där används här. För att ge en bild över hur pendlingsmönstren sett ut presenteras även viss äldre data. Detta data är mer detaljerat och säger något om hur flödena kan se ut och därmed något om det potentiella arbetskraftsutbudet som kan ske mellan länderna. 

Datat från det projekt som initierades av Nordiska Ministerrådet, och leddes av Finlands statistikbyrå, tog fram data över gränspendlingsvolymer fram till år 2017.

Nordic Council of Ministers, 2021

Under 2017 pendlade 17 397 personer från Sverige till Norge och 1 244 personer från Norge till Sverige. Det var en kraftig nedgång av gränspendlare från Sverige, 2015 var exempelvis motsvarande siffra 22 742. Däremot ökade gränspendlarna från Norge till Sverige under denna period – från 925 personer 2015 till 1 244 personer 2017. Anledningar till det kan vara ändrad växelkurs, en svagare norsk ekonomi och en starkare arbetsmarknad på den svenska sidan.

Region Värmland. Värmlandsstrategins 33 mål – Halvtidsuppföljning av målen 2018. Region Värmland 2018. Hämtat från https://www.regionvarmland.se/download/18.6b8233917a75a7b42c20c2f/1626698096823/Rapport%2021%20halvtid.pdf 

 

Datat från 2017 går på grund av sekretesskäl inte att bryta ned till kommunnivå. Den minsta geografiska nivån som datat kan brytas ned till är NUTS 2. NUTS 2-regionen Mellersta Norrland innefattar Värmland, Dalarna och Gävleborg. Då Gävleborg inte är en gränsregion bor troligen de flesta gränspendlarna i Värmland och Dalarna. Enligt detta data fanns det 2017 5 429 gränspendlare från Mellersta Norrland till Norge. Det var en nedgång från 6 786 personer 2015. Majoriteten av pendlarna var män (74%). Gällande ålder var det en ganska jämn fördelning, 29% var i åldern 30–44 år, 26% i åldersgruppen 45–54 år, 23% i åldersgruppen 55+ och 22% i åldersgruppen 16–29 år. Nästan två tredjedelar av de som pendlar från mellersta Norrland arbetar inom konstruktion (29%), handel (17%) och tillverkningsindustrin (17%).

Från Innlandet fanns det enligt samma datakälla 61 gränspendlare under 2017, av dessa var 39 män. De flesta av dem arbetade inom företagstjänster (17%), handel (16%), utbildning (13%) och hälsa (10%).

Datat från 2017 säger inget om de exakta flödena mellan kommuner. Nedan visas därför två kartor på äldre data från 2014.  Karta 3 visar pendling över gränsen baserat på arbetskommun (övre kartan) och bostadskommun (nedre kartan) 2014. Med arbetskommun menas den kommun där gränspendlarna arbetar, och med bostadskommun menas den kommun där gränspendlarna bor. Det är tydligt att pendlingen främst går från Sverige till Norge. Flest antal utpendlare 2014 hade storstadskommunerna Stockholm och Göteborg. Av gränskommunerna var det Eda (749) som hade flest personer som pendlade över gränsen till Norge 2014. Eda följdes av Arvika (623), Torsby (490), Sunne (321), Malung-Sälen (220) och Älvdalen (136). De kommunerna med störst inpendling fanns däremot på den norska sidan. Här sticker Kongsvinger ut med 565 inpendlande svenskar 2017. Sedan följde Eidskog (271), Trysil (200), Grue (69) och Engerdal (37). Den svenska gränskommunen med högst antal inpendlare var Eda med 24. 

Karta 4 visar den riktade pendlingen från svenska till norska kommuner i gränsområdet under 2012. Kartan är baserad på gammalt data men visar på de många flödena och att det finns pendling mellan många av kommunerna. Detta visar bland annat på att det finns ett större rekryteringsområde om man lyckas attrahera den arbetskraft som man behöver.

Gränsområdet som det definierats i detta uppdrag är glesbefolkat, dock mer i den norra än den södra delen. Det finns en del tätorter där också majoriteten av jobben finns. Trots att avstånden är ganska stora så finns det pendling såväl inom kommuner inom landet som över gränsen. Detta visar på potentialen i en arbetsmarknadsförstoring där utbudet på rätt kompetenser ökar. Det finns också en relativt stor säsongsbefolkning, särskilt i de norra delarna. Detta leder också till en säsongsbetonad arbetsmarknad.