Gå till innehållet
Foto: Unsplash och iStock

Introduktion

Bogemenskaper är ett samlingsbegrepp för bostadsinitiativ baserade på självorganisering och kollektiva lösningar, t.ex. kooperativa boendeformer, byggemenskaper och co-housing. De beskrivs som socialt hållbara boendeformer där olika typer av människor lever tillsammans och de boende har inflytande över sin boendesituation (exempelvis Tummers 2015; Lang et al. 2020; Bossuyt 2022; Fromm 2012). Många svenska städer har i dag som målsättning att främja en varierad bostadsutveckling och öka den sociala integrationen genom blandade bostadsområden där bogemenskaper skulle kunna utgöra en dellösning.
Bogemenskaper ses bland annat som en möjlighet att skapa socialt sammanhang och trygghet för boende i ensamhushåll och äldre, vilket har särskild relevans i ett samhälle med allt fler ensamhushåll och en åldrande befolkning (t.ex. Vestbro 2010; Grundström 2021). Bogemenskaper sägs också ha potential att skapa ekonomiskt mer åtkomliga bostäder, hälsosamma och barnvänliga bostadsområden och energieffektiva bostäder samt ett verktyg för integration (Fölster 2023) och gestaltningsmässigt varierad arkitektur avseende hur lägenheter och gemensamma ytor disponeras och planeras (Sangregorio 2000).
I förhållande till FN:s Agenda 2030 har bogemenskaper potential att bidra till flera av målen: säkra och ekonomiskt överkomliga bostäder (11.1), inkluderande samhällen som möjliggör delaktighet och medverkan i en hållbar planering och markanvändning i urbana miljöer (11.3) och att sträva efter inkluderande och resurseffektiva samhällen (11.b).
Bogemenskaper har dock kritiserats för att de kräver relativt omfattande sociala och ekonomiska resurser att genomföra och därför i hög grad skapas av resursstarka hushåll som ändå har tillgång till bostadsmarknaden (t.ex. Caldenby 2019). En effekt av detta som framhållits som ett grundläggande problem är att bogemenskaper främst utgör ett livsstilsboende för några få som snarare bidrar till gentrifiering än integration (Czischke 2018; Reynolds 2018; Scheller & Thörn 2018).  
Den här rapporten analyserar legala, ekonomiska, organisatoriska och sociala aspekter som är avgörande för utveckling av socialt inkluderande bogemenskaper. Bogemenskapsprojekt möter ofta olika typer av hinder relaterade till organisation, ekonomi och juridik. För att starta en bogemenskap krävs i regel att flera olika aktörer samarbetar över längre tid. Detta gäller både de hushåll som är med och skapar bogemenskapen och externa aktörer som till exempel kommuner och fastighetsbolag. Det krävs engagerade personer som vill bo i husen och kan ta sig an en komplicerad och tidskrävande process samtidigt som tillgång till kapital och tid ofta är avgörande faktorer för om ett hushåll kan delta (t.ex. Blomberg & Kärnekull 2019). Därtill krävs ofta också ett kommunalt deltagande i någon form både när det gäller marktillgång och i markexploateringsprocessen samt eventuellt också som facilitator i alla steg i processen (Boverket 2018). Också andra externa aktörer i form av facilitatorer/konsulter, fastighetsägare och finansiärer kan spela avgörande roller då nya bogemenskaper skapas. Bogemenskaper medför också särskilda rättsliga och ekonomiska förutsättningar där det ofta krävs mycket arbete för att få ihop ett hållbart och genomförbart ekonomiskt och juridiskt upplägg. Vissa frågor är svåra att lösa genom befintligt regelverk och det uppstår ofta oklarheter.
Rapporten syftar till att bidra med ökad kunskap om hur de svenska förutsättningarna för att fler ska kunna bo i socialt hållbara bogemenskaper kan förbättras. Målet med rapporten är att undersöka möjligheten att utveckla bogemenskaper till en ekonomiskt mer åtkomlig och socialt inkluderande boendeform för en bredare del av befolkningen i Sverige. Studien fokuserar på tre teman 1) potentiella initiativtagare, 2) samarbetsaktörer och 3) juridiska förutsättningar och knyter an till de i Sverige aktuella problemen med att utveckla boendeformen.
Rapporten baseras på en litteraturöversikt som omfattar både specifikt svenska förutsättningar, som framgår genom svensk forskning, rapporter och statliga utredningar, samt internationell forskning, med särskilt fokus på Europa. Rapporten sammanställer och analyserar den svenska problembilden och söker med grund i denna finna stöd för hur problemen kan hanteras utifrån hur problem diskuteras och analyseras i den internationella vetenskapliga litteraturen. Genom rapporten belyses och analyseras de tre forskningstemana enligt följande forskningsfrågor:
  1. För vilka grupper kan bogemenskaper bli en ny möjlighet?
  2. Vad kan bygga och underlätta bogemenskapens nödvändiga relationer till externa parter?
  3. Hur behöver ekonomiskt och socialt hållbart gemensamt boende hanteras juridiskt initialt och över tid?
Rapporten inleds med en redovisning av metoden. Därefter ges i avsnitt två en bakgrund och beskrivning av den svenska kontexten och de problem som anförts i svenska rapporter, utredningar och forskning som hinder mot att bogemenskaper ska kunna utvecklas till en mer inkluderande boendeform. Genom avsnittet identifieras de fokus- och problemområden som sedan används som utgångspunkt för redogörelsen av den internationella forskningen som behandlas i avsnitt tre. Avslutningsvis analyseras och diskuteras resultaten och behov av framtida forskning identifieras.
""
Kollektivhuset på John Ericssonsgatan 6 på Kungsholmen i Stockholm planerades och ritades av arkitekt Sven Markelius i samarbete med Alva Myrdal och byggdes 1935. I bottenvåningen finns fortfarande en restaurang och en förskola.
Foto: Anna Granath Hansson