Gå till innehållet
Foto: Johnér

Sammanfattning

Denna studie undersöker möjligheten att utveckla bogemenskaper till en ekonomiskt mer åtkomlig och socialt inkluderande boendeform för en bredare del av befolkningen i Sverige. Syftet är att bidra med ökad kunskap om hur de svenska förutsättningarna för att fler ska kunna bo i socialt hållbara bogemen­skaper kan förbättras. Studien baseras på en systematisk litteraturöversikt och fokuserar på tre teman:
  1. potentiella initiativtagare
  2. samarbetsaktörer och
  3. juridiska förutsättningar. Studien redovisas i denna rapport.
Rapporten inleds med en redogörelse av bogemenskapers utveckling över tid i Sverige. Därefter ges en sammanställning av vilka hinder och potentiella lösningar för att utveckla boendeformen till en mer socialt och ekonomiskt hållbar boendeform som diskuterats i svenska rapporter, utredningar och forskningsprojekt. Utifrån den lösnings- och problem­bild som identifierats genom den svenska sammanställningen analyseras sedan frågorna utifrån hur de behandlats i europeisk sam­hällsvetenskaplig forskning, samt rättsvetenskaplig forskning i andra västerländska rättsordningar. Genom litteraturöversikten framkom följande resultat. 

1. För vilka grupper kan bogemenskaper bli en ny möjlighet?

Bogemenskaper omtalas som en boendeform som i huvudsak bebos av medelklassen, även om många initiativ att inkludera även andra grupper tagits. Boendeformens möjlighet för unga, barnfamiljer, äldre, funktionsnedsatta och marginaliserade diskuteras. I dagsläget är emellertid bogemen­skapers socio-ekonomiska samman­sättning inte tillräckligt belyst för att det ska gå att få en djupare förståelse för vilka som inkluderas i dag. Därigenom blir det också svårt att tydligt se vilka som realistiskt skulle kunna inkluderas i framtiden. Särskilt lyfts att förståelsen för inkludering av marginaliserade grupper som låginkomsttagare och migranter behöver förbättras.
Att blanda grupper med olika sociala och ekonomiska förutsättningar går som en röd tråd genom litteraturen. Ekonomi är en tydlig faktor som försvårar inkludering av låginkomst­tagare. Låga trösklar när det gäller tid och engagemang ses som nyckel­faktorer för att inkludera fler. Samtidigt kan den långa och arbets­intensiva process som en bogemenskap normalt genomgår också skapar grund för en väl fungerande gemenskap. Bogemen­skaper är komplexa former för social och ekonomisk samverkan som förändras över tid. Denna samverkan bör bygga på delade värderingar och motiv att styra utvecklingen utifrån.
Socio-ekonomiskt starka grupper antas agera som sociala och ekonomiska katalysatorer som möjliggör bogemenskapsprojekt och integrerar övriga medlemmar. Detta problematiseras på två sätt, dels som en responsabilisering där individer förväntas ta över ansvar från det offentliga (exempelvis i relation till äldre eller migranter), dels som en risk att elitgrupper dominerar bogemenskapen med resultatet att mindre resursstarka medlemmar inte får inflytande. Balansen i inflytande, arbete och ekonomisk insats mellan drivande, möjliggörande medlemmar och nya medlemmar med mindre resurser att göra avtryck torde vara en av de största utmaningarna när nya mer inkluderande bogemenskaper skapas. Ställningstaganden kring vad som kan vara acceptabelt relaterat till målen tenderar att ha starkt inflytande på vilka som kan inkluderas och inte. Relaterat till detta finns en kritisk diskussion om kring värdet av inkludering i den skala som bogemenskaper har och det faktum att de flesta nya grupper som diskuteras behöver en bostad snabbt och ofta inte har möjlighet att engagera sig på det sätt som är önskvärt i en bogemenskap. En balans bör finnas mellan grupper med olika tillgång till sociala och ekonomiska resurser så att allas motivation upprätthålls över tid.
Framgången för bogemenskaper i Tyskland beskrivs grundas i att det finns många olika former för olika målgrupper med olika önskemål. Att det finns ett intresse från en bredare grupp i befolkningen kan bidra till att den lilla form som bogemenskaper är i Sverige i dag får ett större fokus.

2. Vad kan bygga och underlätta bogemen­skapens nödvändiga relationer till externa parter?

Samarbetet mellan bogemenskaper och externa parter, samt vad som behövs för att vidareutveckla det, är tämligen väldokumenterat i den svenska litteraturen. Därför är fokus här två frågor som finns med i den europeiska litteraturen men inte är lika synliga i den svenska.
Delar av den europeiska litteraturen framhåller både sociala och ekonomiska fördelar med top-down-modeller då det gäller att inkludera hushåll med lägre inkomster. I Sverige finns däremot en uppdelning mellan bottom-up bogemenskaper som initieras av de framtida boende och ses som ”riktiga” bogemen­skaper och kommersiella top-down modeller som ofta inte betraktas som bogemenskaper utan emellanåt problematiseras som nödlösningar på en svår bostadsmarknad med potentiellt negativa sociala och ekonomiska effekter. Av litteraturen framkommer en mer differentierad bild av top-down modeller, där det finns en större bredd i aktörerna bakom dessa modeller, inte sällan institutionella aktörer i form av kommuner eller fastighetsbolag kopplade till det offentliga eller civilsamhället. Exempelvis är sam­arbeten med aktörer inom den sociala bostadssektorn vanligt före­kommande, likt det samarbete med kommunala bostadsbolag som tidigare var vanligt i Sverige, men där dessa aktörer tar explicit initiativ till att grunda en bogemenskap. För att skapa möjligheter för bredare grupper att bo i bogemenskaper vore en möjlighet att bredda synen på potentiella initiativtagare.
Det finns ett mycket stort text­material relaterat till bogemen­skaper publicerat såväl av forskare som praktiker, civilsamhället och det offentliga. De positiva och negativa erfarenheter som beskrivs i detta material skulle på många sätt kunna berika diskussionen i Sverige och hjälpa till att hitta lösningar på de problem som beskrivs finnas i den svenska kontexten. För att uppnå en högre grad av institutionalisering där bogemenskaper ses som en naturlig del av bostadsutbudet pekas i litteraturen politiskt stöd ut som något grundläggande, vilket också kan underlätta för andra externa aktörer att informera sig om och delta i projekt. En mjuk form av stöd till boendeformen i Sverige skulle kunna vara att från statligt håll, exempelvis genom att bygga ut det arbete som redan gjorts av Boverket, bidra till lättillgänglig information om boendeformens grundförutsät­tningar och en databas med projekt­exempel för att illustrera vad dessa kan innebära i genomförda projekt som stöd för både bogemenskaper och olika typer av möjliga samar­bets­partners till dessa. Här skulle också skäl till att inte stödja bogemen­skaper i vissa sammanhang kunna diskuteras på ett nyanserat sätt. Ett sådant initiativ, som har en nära kontakt med olika parter inom området, men är fristående och stabilt över tid skulle kunna bidra till synen på bogemenskaper som en reguljär del av bostadsutbudet.

3. Hur behöver ekonomiskt och socialt hållbart gemensamt boende hanteras juridiskt initialt och över tid?

Genom den juridiska litteraturen identifierades fyra underkategorier av rättsliga förutsättningar som är av betydelse för möjligheten att utveckla bogemenskaper till lång­siktigt socialt och ekonomiskt hållbara boendeformer:
  1. grundläggande systematisk rättslig oklarhet
  2. formaliserad skyldighet att bidra till det gemensamma
  3. neutralitet i planprocesser, samt
  4. blandat och reglerat ägande för stabilitet över tid.
Forskningen underbygger vissa utgångspunkter som framhållits i svenska rapporter och utredningar, som att kooperativ hyresrätt och tomträtt utgör potentiella goda former för att skapa långsiktigt hållbara bogemenskaper som är tillgängliga för fler. Forskningen visar dock även på en högre grad av komplexitet avseende rättsliga svårigheter och oklarheter än vad som hittills belysts och diskuterats i svenska rapporter och utredningar. För att kunna lösa vissa grund­läggande frågor som är av relevans för att bogemenskaper ska fungera över tid, särskilt avseende frågor om vilken typ av rättslig reglering som behövs för att det ska fungera att bo tillsammans över tid, krävs ökad kunskap och medvetenhet om vilka rättsliga problem som inte kan lösas inom ramen för befintligt rätts­system, samt därefter utredning av behov av eventuella ändringar och tillägg till den lagstiftning som aktualiseras.

Vilken kunskap saknas?

Rapporten avslutas med iakttagelser om vad som saknas i den befintliga forskningen och förslag på ämnen och frågor som är lämpliga att utreda vidare. Avseende frågan om vilka som kan tänkas bo i bogemen­skaper framhålls bland annat behov av forskning om rådande socio-ekonomiska förhållanden i befintliga bogemen­skaper som grund för en djupare diskussion om vilka som skulle kunna inkluderas framgent samt värderingar och motiv för deltagande. Avseende möjliga samarbets­aktörer framhålls bland annat behov av bättre kunskap om vilka motiv som påverkar externa aktörers potentiella engagemang i utveckling av bogemenskaper. Detta kan kopplas till bogemenskapers målsättningar för utbyte med andra aktörer och invånare i staden vilket kan ge nya lager till förståelsen för boendeformen. Vidare vore mer kunskap om potentiellt kostnads­dämpande åtgärder, upplåtelse­formen kooperativ hyresrätt samt bogemenskapers förvaltningsfas värdefull. Avseende de juridiska förutsättningarna för att utveckla bogemenskaper till en ekonomiskt och socialt hållbar boendeform över tid konstateras stort behov av grundforskning eftersom det för närvarande helt saknas svensk juridisk forskning inom ämnes­området. Exempel på juridiska frågeställningar som behöver utredas närmare är möjligheten att använda tomträtt som ett sätt särskilja ekonomiskt hållbara bogemenskaper från den marknads­mässigt styrda bostadsmarknaden, möjlighet att reglera urval av boende som möjliggör uppfyllande av grundläggande mål med bogemen­skapen men som inte leder till diskriminering eller godtycke, samt möjlighet att införa positiv skyldig­het att medverka till gemenskapen för medlemmar i bogemenskaper och grund för avflyttning om skyldigheten inte uppfylls.
billede3.jpg
Hemgården på Östermalmsgatan i Stockholm. Fram till 1918 fanns ett centralkök i huset.
Foto: Anna Granath Hansson