Slutsatser

Som framgår ovan finns det flera grupper som i dag har svårt att ta sig in på bostads­marknaden som enligt litteraturen skulle kunna gynnas av att delta i en bogemenskap. Mer kunskap behövs dock om nuvarande bogemenskapers socio-ekonomiska sammansättning och vilka grupper som skulle kunna inkluderas framgent. Samtidigt blir det tydligt att inkludering av nya grupper inte är enkelt att åstadkomma och att det finns viktiga aspekter att väga in för att uppnå både ekonomisk överkomlighet och social hållbarhet samt att det finns en viss balansgång mellan dessa.

Bogemenskaper kan vara en positiv form för grupper med mer omfattande socialt och ekonomiskt kapital men är inte per automatik ett lämpligt instrument för att nå social blandning och inkludering då bogemenskaper bygger på komplexa former av social och ekonomisk samverkan som förändras över tid. Dock finns i litteraturen en hoppfull bild av att även om det finns många aspekter att väga in så kan ett erfarenhets- och informationsutbyte­ – och reflektion kring balans mellan olika önskemål och realistiska förutsättningar redan från ett tidigt skede – hjälpa till att undvika redan kända fallgropar.  

Viktiga aspekter som tas upp är bland annat värderingar och motiv till att delta i bogemenskapen, urval och boendesammansättning, bogemenskapens skala samt externa aktörers inverkan. Låga trösklar när det gäller tid och engagemang pekas ut som en nödvändighet för att nå bredare delar av befolkningen. Samtidigt ska socialt och ekonomiskt starka kärngruppers drivande roll (eller till och med responsabilisering) balanseras mot mindre resursstarka gruppers aktiva medverkan så att samtligas motivation upprätthålls över tid.

Här kan det tänkas att utfallet i hög grad blir subjektivt och personberoende, vilket i viss mån återspeglar bogemenskaper som något individuellt och icke-standardiserat vilket också är en del av boendeformens attraktivitet. Att det finns bogemenskaper som baseras på olika motiv och värderingar kan bidra till att göra formen känd och accepterad.

Avseende samarbete med externa aktörer lyfter litteraturen fram vissa top-down-modeller som positiva för att underlätta för bredare grupper att delta både ekonomiskt och socialt. I det svenska sammanhanget har de kommunala bostadsbolagens tidigare roll som samarbetspartners belysts, liksom exempel från kooperationen och mindre privata aktörer. Formerna för denna typ av samarbeten kunde diskuteras vidare i ett svenskt sammanhang för att utvärdera om och hur fler professionella aktörer skulle kunna bidra till socialt och ekonomiskt hållbara bogemenskaper där de boende får lättare tillgång till nyckelresurser och professionell expertis. Här vore det intressant att också vidare undersöka civil­samhällets och mindre företags/arkitekters möjliga roll.

Delar av litteraturen lyfter fram politiskt stöd som avgörande för om bogemenskaper får en roll eller inte. Hur bogemenskaper lanseras politiskt påverkar också i hög grad deras genomslag över tid med skiftande politiska majoriteter. Här framstår det arbete som skett i Sverige under en följd av år av intresseorganisationer, kommuner och Boverket med flera ha berett väg för boendeformen även om den fortfarande är ett marginellt fenomen i det svenska bostadsutbudet. I den tyska kontexten sägs att framgången för bogemenskaper där är att den lanserats för stora delar av befolkningen och därför har ett bredare stöd. Det perspektivet är intressant att beakta i den här studien där det visas på hur komplext det är att åstadkomma socialt blandade bogemenskaper. För att bogemenskaper ska bli en institutionaliserad boendeform som ses som en reguljär del av bostadsutbudet behövs troligen en bredd av bogemenskaper med olika inriktning som gemensamt kan sätta boendeformen på kartan. Som nämnts ovan, pekar dock litteraturen också på risker med kooptation med välfärdsstaten vilket bör tas i beaktande i ett svenskt sammanhang, särskilt då top-down-modeller övervägs.

Kommunernas stöd till bogemenskaper lyfts fram som centralt. Intressanta inblickar i andra länders sätt att stödja boendeformen ger grund för reflektion och idéer till det svenska sammanhanget. Här finns ett kontinuerligt arbete att göra för att följa utvecklingen med reservationen att litteraturen med stor sannolikhet släpar efter innovationen på fältet och att erfarenheter direkt från intresseorganisationer, kommuner och bogemenskaper bör prioriteras. Samtidigt bygger exemplen på olika institutionella förutsättningar som påverkar överförbarheten. En mjukare statlig stödform vore ett uppdrag till Boverket att uppdatera och utvidga det arbete som redan gjorts där för att konkret visa på olika intressanta samarbets- och stödformer samt projektexempel som identifierats i Sverige och andra europeiska länder. Här kunde också skäl till att inte stödja formen diskuteras och nyanseras. En sådan oberoende instans kunde bidra till trovärdighet och stabilitet över tid vilken kan vara av betydelse gentemot externa samarbetspartners.

Avseende de juridiska förutsättningarna har i Sverige tomträttsinstitutet och organisations­formen kooperativ hyresrätt lyfts fram som främsta alternativ för en framtida utveckling av socialt hållbara bogemenskaper. Denna slutsats underbyggs till viss del av litteraturstudien men mer kunskap om dessa ägande- och upplåtelseformer behövs för att de svenska förutsättningarna för att bo i bogemenskap över tid ska kunna klarläggas. Det huvudsakliga problemet med användningen av dessa former har i svenska utredningar och rapporter antagits vara att de är okända för banker och byggherrar och att de därmed är ovilliga att engagera sig i sådana projekt. Det har framhållits att juridiken och byggprocessen kan uppfattas som krånglig och svår att förstå, och att det därmed finns behov av projektlotsar och arkitekter i initialskedet. Mot bakgrund av de juridiska svårigheter som lyfts fram och diskuteras i den internationella forskningen bör dock förmodligen något större vikt fästas vid juridiken och olösta frågor. Det är sannolikt att de juridiska frågorna inte bara upplevs som krångliga utan att det vid initiering av bogemenskaper bör kunna antas att projektet troligen kommer innehålla juridiskt svårlösta frågor som inte helt kan elimineras ens med erfaren juridisk rådgivare som hjälp. En slutsats som kan dras utifrån de grundläggande juridiska svårigheter som kan komma att föreligga är att särskild juridisk expertis bör involveras redan från projektstart, utöver projektlotsar och arkitekter.    

En viktig förutsättning att ta i beaktande är att de frågor och juridiska oklarheter som analyserats i den internationella litteraturen inte har utgjort föremål för juridisk analys avseende motsvarande svenska förhållanden. Det är således inte möjligt att vare sig konstatera att samma juridiska problem föreligger för svenska förhållanden, eller att de lösningar som använts i andra rättsordningar kan användas även i en svensk kontext. Slutsatser som kan dras av den internationella litteraturöversikter och de analyser och diskussioner som förs i den, är att det kan konstateras att andra västerländska juridiska rättsordningar har svårt att hantera den kollektiva och ibland delade ägande- och boendeformen som bogemenskaper grundas på. I princip oavsett form.

Juridiska förutsättningar kan endast klarläggas efter detaljerad och systematisk analys i förhållande till nationella faktiska förutsättningar och framtida behov. Av den internationella litteraturöversikten följer att vissa frågor är av grundläggande betydelse för att bogemenskaper ska kunna användas som långsiktigt hållbara, ekonomiskt säkra och relationellt hanterbara boendealternativ.

Flera av dem har inte lyfts fram som problem i den svenska problemanalysen och de slutsatser som kan dras utifrån litteraturöversikten är därmed mycket värdefulla för framtida vidareutveckling av boendeformen ur ett juridiskt perspektiv. De juridiska förutsättningar som framhålls som avgörande för att kunna skapa långsiktigt socialt och ekonomiskt hållbara bogemenskaper i litteraturen är: